stuterikry.blogg.se

 

Idag är det precis tio år sedan som Finja blev till. Tack vare att min snälla man erbjöd sig att köra till flyget i Jönköping och hämta en tredje dos transportsperma från Norge, när jag tvekade om jag orkade, mitt uppe i att fira 40 år, som jag var. Det visade sig bli en fin 40-årspresent, som levererades först dryga elva månader senare. Här är historien om hur det gick till:

Efter en hel del grunnande kom jag fram till att det kunde vara roligt att prova semin på mitt gamla sto Ljosefin. Hon var dräktig med sitt trettonde föl, och Djusa Kry föddes den 29 april 2007. Ljosefin hade alltid varit väldigt lätt att få dräktig, och hade till då faktiskt fått ett bra föl varje gång hon betäckts. Därför kändes hon inte för gammal, trots sina 21 år, och nyss SUPERELIT-premierad tyckte jag också att det kunde vara roligt att prova något lite annorlunda.

Ljosefin med Alvedon Kry vid sidan (1999):

Jag kollade in utbudet. I Sverige fanns¨då ingen hingst tillgänglig på semin. Hugo har ju verkat via semin tidigare (innan han var stationerad hos oss), men det hade inte väckt så stort intresse, så i år fanns ingen. I Norge fanns Rudsmo Råssar, plus att de skrev att det skulle bli en till när deras premiering var klar. Stationen skulle dessutom bli godkänd s.k. EU-station, som krävs för att få skicka till andra länder, så där fanns en möjlighet. Råssar var väl meriterad både exteriört och på bruksprov, och de lovordade hans intressanta stam. För svenskt vidkommande kändes den kanske inte lika udda, då Dalar var farfar, men Ljosefin har passat väldigt bra ihop med Dalar, så jag bestämde mig för att pröva.

Jag sökte semintillstånd (det behöver man alltså inte om man lämnar sitt sto till en redan godkänd seminstation) och jag skickade in papper för avelsvärdering av Råssar. Vi hoppade över fölbrunsten och siktade in oss på nästa brunst, och blev oroliga över att den sammanföll med flygstrejken på SAS. På måndagsnatten tog strejken slut, och på tisdagsmorgonen bedömde jag att det var dags att beställa en dos. Det var en orolig väntan varvad med telefonsamtal från tull och Norge, men på kvällen kunde jag hämta våra ”fölfrön” (som treåriga dottern kallade dem) på flygplasten i Jönköping. Ljosefin seminerades och på torsdagsmorgonen när jag undersökte henne kunde jag se att ägglossningen hade skett. Perfekt.

Hon hade ju alltid blivit dräktig direkt, men det var ändå en orolig väntan på att det var dags att kolla. Vi var bortresta den helgen, och jag valde att inte göra en undersökning lite för tidigt och kanske bara oroa mig i onödan, utan kollade när jag kom hem på söndagskvällen. Inte dräktig!!! Men ett stort fint ägg fanns det – t.o.m. så stort att jag undrade om det skulle vara kvar till måndagsmorgonen. Det var det, så det blev ett nytt samtal till Norge, för att få en ny dos.

Det var ju väldigt tråkigt, svarade man där, och lovade att försöka skicka en ny dos under dagen. Vadå ”försöka”, tänkte jag, men fick snart förklaringen, då de ringde tillbaka efter en knapp timme. Råssar, som tidigare verkat via naturlig betäckning hade tröttnat på livet som seminhingst, och idag hade han ingen lust alls att hoppa på bocken. Men de hade ju sin fina treåring Perakrossen – årets etta i treårsringen i Norge. Vore det värt att prova?

Perakrossen:

Han var omslagpojke på den senaste Lill-Blakken och såg onekligen härlig ut. Kanske var han ett ännu bättre val än Råssar, men det kändes ändå konstigt att på stående fot byta hingst, efter allt funderande som föregått valet. Jag såg dock inte så många alternativ, utan sa att det var OK. Fick sen ringa både till SH och till vår registrator och kolla att det gick att göra så, för jag ville inte gärna ha ett oregistrerat föl som slutprodukt… Det gick bra, så det var bara att vänta på kvällsplanet till Jönköping.  Allt gick väl även denna gång.

På onsdagen skulle jag bara kolla att ägget verkligen hade gått – det var ju stort redan på måndagen, och det hade ju funkat så bra förra gången. Men nej – det var kvar… Då var jag nära att ge upp. Vi skulle ha gäster på kvällen, och det faktum att fraktkostnaden var ca 2000 kr per gång, gjorde mig än mer tveksam. Men jag ville ju gärna ha detta föl! Min man sade att jag fick besluta själv, men att han kunde åka till flyget på kvällen om jag ville ha en dos till. Det fick bli så, men detta var sista försöket. Tre skick ingick i hingstens grundavgift, och den kostnaden var inte så stor, men flygfrakten var desto större. På fredagen var det midsommarafton och jag kollade inte ens om ägget hade gått. Det fick bli som det var med den saken.

När det efter drygt ett par veckor var dags att kolla om hon var dräktig, hade jag inga större förhoppningar. Jag intalade mig att det bara var att gilla läget och betala, lära lite och sen glömma resten. Det mesta på vägen hade ju varit motigt, så varför skulle hon vara dräktig? Hon var dräktig! Jag hittade nästan direkt en fin fosterblåsa, och allt såg bra ut. Jag kan lova att jag var glad. Efter alla nedstämda rapporter från folk som haft svårt att få sina ston dräktiga det året, och om ston som tidigt tappat dräktigheten, kollade jag också om henne senare. Då hade det gått lite över 40 dygn, och jag kunde se ett fint och normalt utvecklat foster.

Då inleddes väntan på ett förhoppningsvis riktigt fint föl till nästa sommar. Jag tänkte att Ljosefin och Perakrossen kunde bli något extra bra (det vill man ju alltid tro som uppfödare!!!). Däremot insåg jag att det skulle bli svårt att sälja ett sådant föl med någon vinst. Trots att jag hade kommit undan utan några veterinärkostnader, genom att kunna göra allt själv, hade jag redan innan sommaren var slut betalt ca 9500 kronor för sperma och flygfrakter. Då var även fölavgiften betald, för den ska de i Norge ha in direkt, och sen ska man kunna få tillbaka den om det inget blir. Dessutom hade jag betalt massor av tull (införselmoms), då det även där har varit frakter och fölavgift mm, som legat till grund för den beräkningen. Den kan jag som företagare dra av direkt, men för den som har en hobbyhäst, kommer det som ett dyrt tillägg när man vänder sig utanför EU. Bilresorna till Jönköping (ca 15 mil tre gånger) hade jag heller inte räknat in i beloppet.

I värsta fall kunde det trots dräktighet ha slutat med att jag inte fick ett föl. Men allt gick bra. Finja föddes fin och välskapt den 24 maj - efter en kortare dräktighetstid än något av hennes syskon, men ändå lite över tiden. Vi fick en fölunge som redan från början var vacker, så fin att hon fick namnet Fin - ja, och med sin annorlunda tillkomst kunde det vara OK att bryta namngivningsreglerna. Vi hittade inget passande namn på P, som det borde varit, så vi plockade slutet av Ljosefins namn och gav henne ett namn som vi tyckte passade henne.

Finja är ännu kvar här, och hon blev så bra som jag hoppades. Diplomsto, vunnit två stora BIS-titlar (riksutställningen som fyraåring och NM-utställningen 2015), deltagit två gånger på Årets kallblod och var Bästa sto 2015, tävlat dressyr och WE med prestationsmedalj i brons i dressyr ännu så länge, och fått två fina söner så här långt (Ajke Kry och Himmer Kry). Vi hoppas på ett fint föl efter Furubäcks Io nästa sommar, så nu är det Finjas kommande föl som har de förhoppningar jag hade om henne för tio år sedan. Fina minnen en dag som denna!