stuterikry.blogg.se

Det där med storlek på en häst är inte så enkelt. Det räcker inte med det faktum att mankhöjd är svårt att mäta på ett helt säkert sätt. Det är ju inte ens så enkelt att mankhöjd säger allt om hästens storlek. Även om man nu skulle råka mäta den helt korrekt. Eller om man nu skulle mäta korshöjd istället, som på sätt och vis vore enklare.

 

När jag för ett tag sedan skrev om Nye och tömkörning, och att jag inte hade någon sele som passade (ifall jag skulle köra in honom), så fick jag flera kommentarer där slutsatsen var att fjordingarnas sele inte skulle räcka. Fast det var ju precis tvärtom... Den lilla spinken Nye fyller inte alls ut fjordingarnas stora lokselar. Inte än i alla fall. Att han har långa ben och lång hals spelar ingen som helst roll då...

 

Samma missuppfattning möter jag hos många som vill köpa fjordhäst. Det efterfrågas hela tiden stora fjordhästar, helst över 145 cm. Jag, som är 173 cm lång, tycker att det blir i mesta laget. I alla fall om de är så rejäla och med så mycket gång som t.ex. Finja på 146 cm (enligt mätintyg som sexåring). Hon är fin, men väldigt mycket att rida, utan att egentligen vara speciellt stark, utan ganska välriden av Ella.

 

En fjording som är c-ponny går inte att jämföra med många ponnyer med samma mankhöjd. Fjordingarna har ofta lägre manke, och det spelar roll. Dessutom har de ofta ett välutvecklat bogparti - helt enkelt en rejäl kropp att sitta på. Att benen är kortare än på ett halvblod spelar egentligen inte så stor roll (utom att det blir enklare att klättra upp, och lite kortare att falla ner...). Desolett som är slutmätt c-ponny (139 cm) har jag aldrig känt mig för stor på - räcker jättebra och precis lagom med all hennes energi.

 

Sedan spelar halsansättning och rörelser också roll för hur stor hästen "blir" i verkligheten. Till det kommer att många hästar på annonser är "glädjemätta", och den som annonseras som kanske 145 senare slutmäts som c-ponny. Även premieringsmåtten kan skilja en del från de mått man får vid mätning för mätintyg. Haldols pappa Hugo mättes som mest till 145 cm på premiering, men tävlade hela livet som framgångsrik c-ponny i hoppning. Jag, som hade nöjet att få ha honom här en sommar, skulle säga att han nog var ungefär 140 cm, så det var inget orättvist i det.

 

Men även vid korrekt mätning så finns det alltså mer att tänka på. För de flesta normalstora ryttare av kvinnligt kön så räcker en fjording runt 140 cm  (eller till och med lägre) långt. Men det finns förstås individer som är späda, eller byggda så att de inte bär upp en ryttare så bra.

 

Det sätt att mäta mankhöjd med "bandmål" istället för med stång, som man kan se i många norska och danska stamböcker, är på det viset inte så dumt. Då mäter man med måttband från manken mitt uppe på hästen, och följer sedan konturen tills den går in, varvid man går rakt ner till marken. Det påverkas av hull till en del, men det säger en del om hästens verkliga storlek.

 

Ja, inte är det lätt det där med storlek. Men bara att vara medveten om det är en bra början.