Exteriör eller prestation - eller båda?!

 
Känner ni igen den eviga diskussionen om exteriör eller prestation? Eller för den delen snacket då de exteriört högst bedömda hästarna döms ut som oanvändbara porslinshästar. Jag tror nog att alla träffat på sådana uttalanden allt som oftast.
 
Ändå kunde jag inte låta bli att hoppa högt när jag läste att tidningen Ridsports redaktör kommenterade en hingst på bruksprovet i Flyinge såhär för drygt en vecka sedan:  "5-årige XX försvann från bruksprovet redan efter exteriörbedömningen. Prestationer står sig slätt jämfört med exteriöra avvikelser – oavsett om hingsten visat sig hålla för tävling". Det är jag som strök hans namn, för jag tycker det kan kvitta i sammanhanget vem han är.
 
Hur kan man ens tänka tanken att en femåring har hunnit visa att han håller för tävling? Han har ju för det första inte ens hunnit upp i de högsta klasserna - förstås - och för det andra får man väl tro att även en häst med lite skeva ben ska hålla ett tag. Det kan hända att just denna individ kommer hålla, fungera och prestera ett långt hästliv. Faktiskt kan vi hålla tummarna för det. Om han då - om tio år eller så  - fortfarande håller och fortfarande är intressant så kanske man kan fundera igen. Risken är förstås att aveln då gått ifrån honom. Att han helt enkelt blivit för gammal.
 
Men det ursäktar inte att ta risken att ta in honom nu, som jag ser det. Jag har inte sett hästen, utan resonemanget är rent allmänt - en häst med betydande avvikelser från det normala har ökad risk att inte hålla.
 
Det är faktiskt det som är syftet med exteriörbedömning; att hitta hästar som har bra grundförutsättningar att hålla och fungera. Man är ute efter en funktionell (och i flera fall också rastypisk) exteriör, som ger hästen bra möjlighet att utföra det jobb den är avlad för. Genom att vara noga med detaljer som vi vet påverkar hållbarheten så ökar man chansen att få hästar som håller och fungerar hela livet.
Det är extra viktigt på avelsdjur, och särskilt hingstar, då de kan få så många avkommor. Men jag tycker att det är av intresse även för den vanliga hästköparen. För att hitta en häst som har bra förutsättningar att hålla. Om man dessutom kollar hur den är uppfödd, och sedan ger den bra foder och förutsättningar med utevistelse och träning, så har man en bra grund.
 
Jag blir ledsen när jag ser aningslösa köpare komma med hästar med exteriöra fel av stor betydelse. Jag hoppas förstås att det ska gå bra ändå, men blir ledsen när det inte fungerar utan hästen blir halt. Alldeles för tidigt. Om du inte kan själv så ta gärna hjälp när du ska köpa. Hjälp av någon som kan se allt det som är viktigt.
 
Minst lika bekymrad blir jag när jag hör: "Den höll inte för ridning, så hon får bli avelssto, nu när hon är sju." Många tvärsäkra påståenden om att just detta inte är ärftligt har jag hört. Svårt att vara så säker på det. tänker jag. Det mesta har helt enkelt en ärftlig del, större eller mindre. Jag vill avla på de bästa - inte på de som inte dög till annat.
 
Att hästen har bra exteriör är förstås ingen garanti. Det finns hästar med bra exteriör som inte håller. Och det finns hästar med bra exteriör som är "knäppa". Fast faktiskt inte knäppare i snitt än de med sämre exteriör. Så varför inte öka chanserna att få en sund och hållbar häst genom att ta reda på lite mer även om denna pusselbit. Jag hoppas att redaktören också ska få lära att exteriörbedömning inte handlar om en skönhetstävling. Och att prestation och exteriör väldigt ofta går hand i hand - det är liksom det som är syftet.
 
På bilderna ses tre av våra godkända hingstar, som alla är bedömda med minst 42 poäng exteriört (och upp till 44), premierade AB för exteriör och har tävlat så att alla har prestationsmedalj i guld i dressyr. Överst Alvedon Kry 214, sedan Haldol Kry 257 (som även har flera andra prestationsmedaljer i WE, bruksridning, skogskörning) och nederst Ismo Kry 208 (som även har prestationsmedalj i silver i hoppning).
2 kommentarer
Anna O

Det är ju inte så att man måste kastrera sin hingst för att den inte blivit godkänd! Om man tror att den är en riktig kanon så kan man ju tävla med den som hingst. Nu vet jag inte vad det är för exteriöravvikelse det rör sig om, men föreställer mig att om man kommer med en tolvå¨rig hingst som har vunnit världscupklasser och som fortfarande är frisk så kan han få en ny chans på premiering?

Jag får återkomma med fler tankar om premiering och avel och exteriör, för det här inlägget tar upp så mycket intresant att spåna vidare på.

Svar: Visst finns det nya chanse att visa, med bättre meriter och visad hållbarhet. Samtidigt går aveln förhoppningsvis framåt och med tiden finns risk att den inte längre är konkurrenskraftig ändå. Fast, det är klart, det beror ju både på hur bra meriter och hur stor exteriör avvikelse. Jag kan inte döma det enskilda exemplet här, men nog är det intressant ämne.
Helena

Anna O

OK, lite mer tankar. Även om man ju inte bara kan resonera professionellt och rationellt om hästuppfödning (det måste få finnas utrymme för att man kan vilja få ett föl efter ett sto man tycker om, även om det kanske är det enda föl man kommer att föda upp) så skulle en del av diskussionerna m¨å bra av lite professionell insikt. Så får jag komplettera dina tankar om ärftlighet och hållbarhet med några om avelsbas och rekrytering. Jag tycker att det man ofta tappar bort i debatten är perspektivet om hur många avelsdjur det egentligen _behövs_.

Om man tänker professionellt på aveln så avgörs antal nya avelsdjur man sätter in i aveln av antal avelsdjur som går bort. (I det enklaste fallet, om man inte har anledning att utöka eller minska antalet avelsdjur). Varje avelssto behöver ersättas av ett sto, alltså. Om man utgår från att ett sto kan få föl från fyra års ålder till tjugo, grovt räknat, så ger det henna 16 möjliga föl. Om man drar bort att hon inte alltid blir dräktig och att hon kanske inte alltid betäcks heller så kan man väl ändå räkna med 8 föl. Om hälften av dem är stoföl betyder det att det finns fyra stoföl att välja på för att ersätta moderstoet.. Det finns helt enkelt utrymme för att vara selektiv! Även bland stona.

Och det så kallade avelsframsteget, alltså det som gör att en generation hästar i genomsnitt är lite bättre än förra generationen, hänger på den selektionen.

Vi har ju premieringsverksamhet inte bara för att det är kul att samla en massa hästar och dela ut priser, utan också för att det är ett sätt att få en professionell och oberoende bedömning av hästarna. Till hjälp för övrigt inte bara för aveln utan också för den oerfarne hästköparen. Om jag inte vet vilka exteriöra fel som är problematiska så kan jag ändå tryggt köpa en häst som blivit klass I i vetskapen om att några grava exteriöra avvikelser har den i alla fall inte.

Svar: Ojoj, nu får jag så många avelstankar också, att jag tror att jag helt enkelt passar. Inte för att jag inte håller med, men för att det finns så många trådar att spinna vidare på... Är ju spännande med avel!
Helena