Linjär beskrivning
Linjär beskrivning av egenskaper hos hästar är ganska nytt i Sverige. För nötkreatur har man gjort det länge, och på så sätt tydligt beskrivit olika tjurars förärvning på en rad områden. Där kan det handla om saker som spenlängd, lynne och mjölkavkastning.
Vilka egenskaper man väljer att beskriva beror förstås vilka saker man är ute efter i avelsmålet. Ju fler man väljer ju långsammare avelsframsteg för var och en. Samtidigt är det förstås viktigt med en helhet, för att inte gå miste om en fungerande helhet. Det räcker t.ex. inte med enastående gångarter om beställningarna är så dåliga att hållbarheten går förlorad.
För några är sedan började man med linjär beskrivning av svenskt varmblod, SWB. Genom att beskriva många hästar vid treårstest och kvalitetsbedömningar har man nu ett så stort underlag att det har kunnat sammanställas, så att man kan se hur avkommorna till olika hingstar blir. De bedömda hästarna är beskrivna enligt en mall, där egenskaper och hur de kan variera är förvalt.
Till skillnad från de traditionella exteriörbedömningsprotokollen så kan domaren alltså inte fritt välja ord och uttryck. Annars kan man säga att i grunden är det samma jobb som de gör, men på ett lite annat sätt. Poäng kan man sätta oavsett metod, och i de flesta system är det poängen som avgör kvalitetsklass och liknande avelsvärden.
Den linjära beskrivningen graderas i bokstäver i skalan A till I, där A och I anger ytterligheterna för en egenskap, t.ex. halslängd. Vid treårstest bedöms 50 egenskaper, där även löshoppning ingår. Så det omfattar såväl exteriöra egenskaper som beteende och rörelser.
Poäng är dock inte så bra stöd när man ska välja hingst till sitt sto. Att den har fått höga poäng är förstås en bra början, men är ändå inte alls en garanti för att de kompletterar varandra. Med hjälp av en linjär beskrivning kan man komma betydligt längre.
Det är förstås fortfarande inte en garanti för att det blir som man hoppas. Helsyskon är som sagt bara 50 % släkt med varandra, så avel är lite av ett lotteri. Men med bra underlag ökar man chansen till vinstlott. Och man får en ganska tydlig beskrivning av vad man kan förvänta sig. Om man tittar så ser man också hur mycket de olika egenskaperna avviker från medelhästen.
Som exempel på detta väljer jag Nyes far Dalwhinnie som är en av de hingstar som har tillräckligt många beskrivna avkommor för att finnas med i underlagen. För att tas med krävs minst tio bedömda avkommor. Om du vill läsa hela hans index, så finns det här (med det linjära längst ner på sidan): http://www.blup.se/sv-SE/horses/170760-dalwhinnie-swb/indexes
Så här är en typisk avkomma till Dalwhinnie 1180, enligt de underlag som finns, om jag kortar ner lite och översätter till en mer "vanlig" beskrivning. De är byggda i uppförsbacke, något lågställda av normal typ (varken tung eller ädel) och kroppsform. De har lång hals med tydlig resning och välvning. Manken är ganska låg, bogen liggande och ryggen rak. Korset är också rakt och med bra längd.
De är något tåvida och har vinklad och lite hjulig has. Hovarna är medelstora. När det gäller rörelserna ligger hans avkommor tydligt över snitt på den sida som man önskar av en dressyrhäst. Skritten är taktmässig, lång och rörlig. Traven är lång, elastisk, väl undersatt och med aktiva bakben. Galoppen är taktmässig, elastisk och balanserad.
I hoppning ligger värdena däremot inte alls på den önskade sidan för en hopphäst. De har svagt avstamp, hoppar mer framåt än uppåt, och med hängande framben, kniper bak och har litet scope. Temperamentet i hoppning domineras av oförsiktighet och svagt fokus.
Vi får se vilken beskrivning Nye bidrar med i detta sammanhang. Redan innan känner jag igen det fina frampartiet, de spänstiga rörelserna och den svaga tekniken i hoppning. Men sedan har han ju en mor som förstås bidragit med 50 % av hans egenskaper. Hon hoppar bättre än sonen, men å andra sidan har han ärvt ett väldigt okomplicerat temperament av sin far. Och det var ju inte en hopphäst vi valde. Men det är ändå fascinerande att se hur en egenskap som hängande framben helt klart har ett stort ärftligt inslag.
Ja, en dags bedömning säger inte allt. Men om den görs med kunskap, så kan flera bedömningar tillsammans ge ett stort värde. Så vi ska åka och bidra med vår lilla pusselbit, och förhoppningsvis få en trevlig dag samtidigt. Jag återkommer om hur beskrivningen blev. Vi får se om han drar upp frambenen extra bra idag, när det gäller;-)
