Får man ha en häst ensam?
Lite då och då stöter jag på frågan om hästar får vara ensamma. Det kanske inte är alldeles lätt att tolka det som står i Jordbruksverkets djurskyddsregler om hästar. Där står det att hästars behov av social kontakt ska tillgodoses, och att de bör hållas tillsammans med artfränder. Det står också att de dagligen ska ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.
För föl och unga hästar upp till ett års ålder står det uttryckligen att de ska rastas tillsammans med artfränder. Det lär då betyda att för hästar över ett års ålder finns inte detta krav, utan bara ett allmänt skrivet krav om att tillgodose hästens behov av social kontakt. Kanske är det mer än jag som kan känna mig lite vilse här.
Kan man verkligen tillgodose behovet av social kontakt genom att hästar får se andra hästar, eller nosa på dem genom boxgaller? Eller genom att de får gå med nötkreatur eller får, som förvisso är flockdjur. En del människor menar ju att hästen är deras bästa vän, och att de också är sin hästs bästa vän.
Jag tänker att det inte är så hästvänligt att tänka så. Och jag tänker att egentligen är det inte jätteviktigt för mig att hitta precis den lägsta nivån för vad som är tillåtet. Jag vill ha en hästhållning som når längre än precis till gränsen för det tillåtna. Jag vill att mina hästar ska ha det bra. Att de ska må bra i både kropp och själ.
Och då tror jag att den sociala kontakten - på riktigt - är väldigt viktig för en häst. Att unghästar - även efter att de fyllt ett - får ha någon att leka och busa med. Att alla hästar har någon att mysa med och klia på, och bli kliad av. Inte bara titta och nosa. Jag tror att det bygger starka, glada hästar, som är beredda att verkligen vara vår bästa vän också. Just för att vi ger dem ett bra hästliv. För flockdjur som hästar är andra hästar en viktig del i detta. Så det unnar jag alla hästar.
Jag ser skillnad på min minishettis. Han har gått själv en längre tid och i vintras med 1 årig russ hingst. Till att gå själv igen? Nu har han fått säl