Ni verkar vara såna djurvänner.

 "Hej, ni verkar vara såna djurvänner. Saknar ni en hund på gården?" så började ett meddelande jag fick för en tid sedan. Sedan följde en lång beskrivning av "en fantastisk ideell seriös organisation som tar hand om hemlösa hundar i Spanien".
 
Jag tänkte redan då att denna människa kan inte ha läst bloggen så noga, trots att det var med denna hänvisning som kontakten togs. Dels har vi ju redan en hund - härliga västgötaspetsen Humle, dels har jag mer än en gång påtalat riskerna med att ta in hundar från andra länder.
 
Det har tyvärr visat sig mer än en gång att hundar som dessa ("hundarna finns i vår hundgård") som har levt på gatan och sedan samlats ihop och kunnat blanda smittor lite till, har haft med sig allvarliga sjukdomar hit. Sjukdomar som lett till stora kostnader, ibland tragedier för de drabbade familjerna, och som också har spridit sig till andra hundar. Tack och lov inte rabies, än...
 
Men vi har under de senast åren fått in dvärgbandmask och leptospiros. Antingen med resande hundar, eller med hundar som "adopteras". De sistnämna är den största riskgruppen. Hundar som har en oklar bakgrund, kanske varit nedsatta, har ökad risk att få med sig allvarliga kroniska sjukdomar och smittor.
 
Jag värjer mig mot ordet adoption i dessa sammanhang. Man adopterar barn, inte hundar. Och helt tydligt inte i det exempel som försökte få mig på kroken. Vackra ord om att inte göra profit, men också information om att jag får betala runt 2000 kr för "adoption", 6000 kr för resa och 6000 kr för bur. Är det burar de vill tjäna pengar på?
 
Det är också tydligt att de glider på reglerna. Det finns enklare regler för privatpersoner som reser med egen hund än för så kallade handelshundar, som har strängare krav för att få flyttas över gränsen. Trots en stor omfattning av denna handel (som gärna vill kalla sig något annat), så ser de till att kringgå reglerna genom att skaffa en "flygkompis" till hunden som tar med den hit som sin. Det var nog inte riktigt det som var avsikten med reglerna, och det värsta är att det också innebär en risk.
 
En risk för oss som får hit sjuka hundar. Jag blev ledsen när jag läste om flera fall av leptospiros i Västsverige. En sjukdom som vi varit förskonade från, men nu som drabbat flera hundar. Jag minns att vi var många veterinärer som varnade för det för över 20 år sedan. Nu är det här.
 
Men det betyder inte att det är för sent. Det är inte för sent att inte bidra till att gynna oseriös införsel av hundar, även om det täcks med vackra ord och vädjar till vårt hjärta och godhet. Det finns hundar att rädda i Sverige, om du vill det. Och för varje hund som "räddas" bör du noga tänka efter innan vad som är bäst för den individen. Och kanske framför allt vilken verksamhet det är du stödjer. Det som togs upp i Kaliber om hästar som räddas gäller till stor del för andra djur också. Det kan vara så att det blir fler djur som far illa när man ger pengar till verksamhet som denna.
 
Så om jag skulle behöva en hund i framtiden är jag ganska säker på att jag kommer att välja en svenskfödd, sund och väl uppfödd hund från en duktig uppfödare. För att det är det jag vill stödja, och för att det blir bäst för både mig och hunden.

På bilden Humle och Inti (Inti lever inte längre).
 
7 kommentarer
Roksana

Bra skrivet! Själv funderade jag på att "adoptera" en hund utomlands. Men då har jag kontakter i min hemland, jag skulle själv ha fått åka och träffa hunden som sen skulle bo med mig innan vi var redo för resa. Jag själv skulle få övervaka veterinärbesiktning och alla hälsoundersökningar och vacciner.
Slutligen blev det en svenskfödd hund från en uppfödare istället och jag känner inte alls att jag "hatar" hundar för att jag inte "adopterar", något som jag har fått höra.
Jag blir så rädd för denna nya handelsväg, där hundarna i shelters på plats kostar egentligen mindre än 100 kr men som du säger - burarna är dyra...

Svar: Tack för din kommentar och berättelse! Jag är också oroad av det som sker.
Helena

Anna O

Utöver att det finns hundar att ta hand om i Sverige så finns det människor i Spanien som kan ta hand om hundar också. Det är inte så att Spanien och Portugal översvämmas av magra gathundar och att gemene man här struntar i hur djur har det. Vilket skulle bli ganska tydligt för blivande hundägare om det liksom för barnadoptioner var krav på att man skulle resa själv och hämta.

Jag har själv två exempel i bekantskapskretsen av familjehundar som kommit från sydeuropeiska länder, men i bägge fallen handlade det om människor som varit en lång tid i landet och tagit sig an en hund på plats som de sedan tog med sig. Och det var erfarna och kunniga personer. Och hundarna var inte gatuhundar utan omplaceringshundar - vilket i alla fall minskar smittrisken något. (Jo, jag har läst på på Jordbruksverkets hemsida) Det här är egentligen bara marginellt revlevant för det du skriver om, men det var i bägge fallen så fina hundar som jag hade förmånen att lära känna ganska väl och jag kan inte låta bli att tänka på dem.

Rent principiellt är det inte uppenbart för mig att det är mer rätt att köpa en valp från uppfödare än att ta hand om en omplaceringshund. Men det är en annan fråga.


Svar: Det kan absolut vara helt rätt att ta hand om en omplaceringshund, och särskilt då från det land där man bor. Finns många bra exempel, men kan ibland kräva mera kunskap än en valp, och det bör man överväga. Tack för inspelet om att det finns djurvänner i Spanien och Portugal med. Bra perspektiv! Och bra att du säger det, eftersom du är där och ser.
Helena

Jenny Olsson

Hejsan
Jag håller verkligen med dig. Och att inte "adoptera" hundar från tvivelaktiga förhållanden är att vara djurvän, anser jag. På så sätt hindrar jag ju att de hundar som redan finns här blir smittade med dödliga och hemska sjukdomar.

Allt detta tog jag upp med en släkting när h*n meddelade att h*n skulle adoptera en hund från Gibraltar. Just i detta fall var det lite speciellt. Släktingens ena barn bodde i Gibraltar och var volontär på ett härbärge och övervakade hela processen. Så just denna hund visst vi var helt frisk osv (den fick bo i karantän på härbärget i tre månader innan de tillät den att resa någonstans - för att säkerställa att den var frisk). Tyvärr har ju inte alla samma moraliska kompass som de som driver just det härbärget. Och så länge det är så, så håller jag mig till svenskfödda hundar från folk jag känner och litar på.

Svar: Tack! Ja, det är klokt att tänka ett steg längre.
Helena

JUNITJEJ

Kanonbra skrivet! Jag håller med dig om allt!

Svar: Tack!
Helena

Anonym

Bra skrivet!!

Svar: Tack!
Helena

Bra skrivet! En uppfödare som dessutom har stamtavla på hundarna kan man också kolla hälsan många många led bakåt. Det kan man tyvärr inte med dessa hundar. För mig har det alltid varit otroligt viktigt att kolla hälsa på valpen, många led bakåt.

Bra skrivet!
Själv vill jag kunna ha koll på genetiska sjukdommar många led bakåt vilket jag (i nästan alla fall) bara kan få från en seriös uppfödare.
Blev nyfiken, vilken kennel kommer er Göte ifrån? :)

Svar: Tack, ja sådant är också viktigt. Vi har köpt tre västgötaspetsar från Sänningegårdens kennel - alla härliga hundar. Bara Humle kvar nu.
Helena

Efwa

Man måste också som inbiten djurvän försöka förstå vad det kan göra för hundens psyke att tas från gatan, som visst är en hård plats att leva på men som är det enda hunden vet, och sedan tas till fånga, bo i kennel, resa i bur och flygplan för att sedan komma till ett land där man går i koppel mycket.

Hur många måste må psykiskt dåligt och inte klara sig för att du ska få hem din "utlandsadopterade" hund?

Svar: Det är också en viktig aspekt.
Helena