Ni verkar vara såna djurvänner.

På bilden Humle och Inti (Inti lever inte längre).
Utöver att det finns hundar att ta hand om i Sverige så finns det människor i Spanien som kan ta hand om hundar också. Det är inte så att Spanien och Portugal översvämmas av magra gathundar och att gemene man här struntar i hur djur har det. Vilket skulle bli ganska tydligt för blivande hundägare om det liksom för barnadoptioner var krav på att man skulle resa själv och hämta.
Jag har själv två exempel i bekantskapskretsen av familjehundar som kommit från sydeuropeiska länder, men i bägge fallen handlade det om människor som varit en lång tid i landet och tagit sig an en hund på plats som de sedan tog med sig. Och det var erfarna och kunniga personer. Och hundarna var inte gatuhundar utan omplaceringshundar - vilket i alla fall minskar smittrisken något. (Jo, jag har läst på på Jordbruksverkets hemsida) Det här är egentligen bara marginellt revlevant för det du skriver om, men det var i bägge fallen så fina hundar som jag hade förmånen att lära känna ganska väl och jag kan inte låta bli att tänka på dem.
Rent principiellt är det inte uppenbart för mig att det är mer rätt att köpa en valp från uppfödare än att ta hand om en omplaceringshund. Men det är en annan fråga.
Hejsan
Jag håller verkligen med dig. Och att inte "adoptera" hundar från tvivelaktiga förhållanden är att vara djurvän, anser jag. På så sätt hindrar jag ju att de hundar som redan finns här blir smittade med dödliga och hemska sjukdomar.
Allt detta tog jag upp med en släkting när h*n meddelade att h*n skulle adoptera en hund från Gibraltar. Just i detta fall var det lite speciellt. Släktingens ena barn bodde i Gibraltar och var volontär på ett härbärge och övervakade hela processen. Så just denna hund visst vi var helt frisk osv (den fick bo i karantän på härbärget i tre månader innan de tillät den att resa någonstans - för att säkerställa att den var frisk). Tyvärr har ju inte alla samma moraliska kompass som de som driver just det härbärget. Och så länge det är så, så håller jag mig till svenskfödda hundar från folk jag känner och litar på.
Bra skrivet!!
Bra skrivet!
Själv vill jag kunna ha koll på genetiska sjukdommar många led bakåt vilket jag (i nästan alla fall) bara kan få från en seriös uppfödare.
Blev nyfiken, vilken kennel kommer er Göte ifrån? :)
Man måste också som inbiten djurvän försöka förstå vad det kan göra för hundens psyke att tas från gatan, som visst är en hård plats att leva på men som är det enda hunden vet, och sedan tas till fånga, bo i kennel, resa i bur och flygplan för att sedan komma till ett land där man går i koppel mycket.
Hur många måste må psykiskt dåligt och inte klara sig för att du ska få hem din "utlandsadopterade" hund?
Bra skrivet! Själv funderade jag på att "adoptera" en hund utomlands. Men då har jag kontakter i min hemland, jag skulle själv ha fått åka och träffa hunden som sen skulle bo med mig innan vi var redo för resa. Jag själv skulle få övervaka veterinärbesiktning och alla hälsoundersökningar och vacciner.
Slutligen blev det en svenskfödd hund från en uppfödare istället och jag känner inte alls att jag "hatar" hundar för att jag inte "adopterar", något som jag har fått höra.
Jag blir så rädd för denna nya handelsväg, där hundarna i shelters på plats kostar egentligen mindre än 100 kr men som du säger - burarna är dyra...