Bettfel?

Bettfel är något som man ser strängt på inom både häst- och hundavel. Oftast leder såväl underbett som överbett till kassation av avelsdjur. Har en hingst bettfel så är det som regel ingen idé att visa den på avelsvärdering.
 
Samtidigt är det viktigt att inte ta några förhastade beslut. Då tänker jag på valet att kastrera sin lovande unghingst för att han ser ut att ha bettfel. Men vad som ser ut att vara ett bettfel hos en unghäst kan faktiskt vara en övergående ojämnhet i tillväxt ungefär på samma sätt som överbggdhet (att de är högre bak än fram). De flesta unghästar växer med tiden i kapp fram och blir inte längre överbyggda, men några är det även som vuxna. Så kan det vara även med bettfel.
 
Hos hund är en tumregel att underbett oftast förvärras under uppväxten, medan överbett kan minska eller försvinna (om det inte är för stora avvikelser). Hos häst verkar det inte vara riktigt på samma sätt. Hos hästar är överbett vanligare än underbett, och i de flesta fall är de lindriga. Men även ett lindrigt (eller ibland inget) överbett sett på framtänderna kan vara associerat med ett överbett även i kindtändernas position, och leder då oftast till att så kallade hakar bildas. Det beror på att en del av den främre kindtanden i överkäken och den bakersta kindtanden i underkäken inte har någon tand att slitas mot och därför bildar en topp eller hake. Denne behöver slipas ner av veterinär för att undvika besvär.
 
Underbett är ovanligare, och ses främst hos de minsta raserna. Särskilt hos raser som minishetland och welshponnyer med små huvuden kan det helt enkelt vara svårt att få plats med alla tänder, och det kan då leda både till underbett och till felplacerade kindtänder, som kan orsaka större eller mindre bekymmer. Självklart ser man allvarligt på detta, och därför kontrolleras alltid tänderna på shetlandsponnyer vid utställning. Det blir ju en väldigt summarisk kontroll, och bara av framtänderna, men man bör som domare även vara uppmärksam på andra symtom på tandbekymmer.
 
Men om vi återgår till det som jag skrev om i början, så finns det två saker att vara uppmärksam på här så att man inte förlorar värdefulla individer på grund av förhastade slutsatser. Dels kan även helt normala hästar ha svullnader på käken i samband med att tänderna utvecklas hos den unga hästen. Detta bör då inte misstas för felplacerade tänder, som kan ge liknande tecken hos en vuxen häst som passerat detta stadium.
 
Och så finns det en del unghästar som har ett rejält underbett som helt försvinner. Jag har sett det hos flera fjordhästar av olika stammar. De har varit normala  som föl (i de fall man vet det), men sedan fått ett rejält underbett som ettåringar. Kindtändernas position har dock varit normal på dem jag kollat.
 
Trots att underbettet har varit ungefär en centimeter och framtänderna helt utan kontakt, så har de varit helt normala 1-1½ år senare. Det hade jag inte vågat tro första gången jag såg det, men nu har jag sett ett antal, och faktiskt har alla blivit helt normala som vuxna. Och i sådana fall saknar det ju betydelse. Jag har inga siffror på hur vanligt detta är, men tänker att det kan vara värt att dela med sig av erfarenheten. Det skulle förvåna mig om det inte finns fler unga hästar av andra raser med liknande bild. Och det kunde ju vara intressant att veta. På bilden visas hur det kan se ut på en ettåring.
 
1 kommentar
Katarina

Jag hittade just din blogg och har sträckläst den i en timme! Så otroligt bra! Så informativ och klok! Jag kommer med glädje att följa den framöver. Tack för att du tar dig tid att dela med dig av dina kunskaper.

Svar: Tack för den härliga återkopplingen! Du gav mig en bra start på dagen nu.
Helena