stuterikry.blogg.se

Fjordhästarnas tjusiga ståndman med vacker båge funkar inte i utställningsvariant vintertid. När det regnar och snöar tyngs en lång man ner till en ledsam variant. Det känns också som att även manen sätter lite vinterpäls och blir yvigare än annars. Jag kanske inbillar mig detta, men känner inte igen att dessa ljusa plymer på sidorna finns sommartid. Men rätt klippta kan de vara fina vintertid också.

   

I år har det inte regnat så mycket i november, och det har bara snöat några gånger. Dessutom skulle Aska på Årets kallblod och vi fick spara man till då. Jag klippte lite extra ofta innan för att hålla den i trim. Det var ändå på vippen att den lutade lite åt höger. 

 

Även när jag klipper ner vill jag behålla formen, välvningen, på manen. Jag snaggar aldrig ner i botten. Det behövs inte. Jag har fått klippa flera manar som lagt sig, på andras hästar. Med en kort, men ändå formad frisyr, blir de fina på några veckor, trots helt hängande man. 

 

Här var inga hängande manar. Och dessutom perfekt manklipparväder. Lugnt, lite fuktigt i luften. Då är det smidigt. När jag var klar märkte jag att Ina nog gärna kan kortas lite till. Hon är som sin far och har en plym på sidorna  (bilden ovan). Bred blir den också. Finjas är smalare, och rakt upp. Tål att vara lång. Men nu kortade jag ner den en bra bit. Men ändå så att de blir lätt att låta bli lång och tjusig igen framåt våren. Inte säkert hon ska ut på något alls nästa år. Men jag vill ha henne fin även när hon bara är hemma.