Äta hästkött?

Va, äter du hästkött? Jag trodde du gillade hästar?! Alltså levande hästar? Man kan väl inte äta sin vän?
 
Du kanske har hört argumenten förr. Kanske tänker du så här också. 
 
Jag gör inte det. Jag äter hästkött ibland. Om det kommer från Sverige. Då tänker jag att det kommer från en häst som haft det bra. En häst som också fick sluta sina dagar innan det gått för långt. Och att det som räknas för hästen är hur livet var. Inte vad som händer sedan. 
 
Av miljöskäl tänker jag att det är klokt att ta tillvara bra kött. Att gräva ner är mycket sämre. Att ta tillvara som bioenergi kan vara ok, men knappast överlägset. 
 
Det finns hästar som inte kan slaktas. Och det finns ibland svårigheter att hitta ett slakteri på rimligt avstånd. Så alla hästar kan inte tas tillvara som livsmedel. 
 
Men när de kan det så tycker jag att der är ett bra alternativ. Jag förstår om du inte är beredd att äta din egen häst. Men jag ser ingen motsättning i att en hästvän äter hästkött. Faktiskt snarare tvärtom att det finns goda skäl att göra det. Jag äter helst kött från djur som haft det bra. Som många hästar. 
 
2 kommentarer
IA

Oj det du känner jag mig väldigt kluven till. Jag köper aldrig hästkött, äter inte hästkött. Det har tagit emot väldigt länge. Men tänker man efter så är ju äta det ett snäpp bättre, värdigare liksom, än att det ska gå till bioenergi. Vore det riktigt kris skulle jag gladeligen äta hästkött. Och en riktig, riktig kris så skulle jag nog äta vad som helst. Rådjur, älg, isbjörn, säl..Innan jag skulle äta hund eller katt så skulle jag nog ligga på gränsen till döds-svält.

Ha en fin helg

Svar: Tack! Kan förstå den spontana reaktionen. Köttätare ligger nog längre bort i skalan för de flesta. Men prova gärna smörgåspålägg av häst om du är nyfiken. Ganska lätt att hitta svenskt, och är gott. Ha det bra!
Helena

Anonym

Jo..hästkött är gott. Och är man riktigt hungrig så går nog vad som helst i som sagt. Men här går väl gränsen lite va?
*S*
https://www.youtube.com/watch?v=LMPzbwcrVsA



Svar: Inte så långt ifrån kräftor, tänker jag....
Helena