stuterikry.blogg.se

Är det bäst att låta stoet föla ute eller inne? Ja, ibland har man ju inget val. Är det snöstorm och iskallt eller lera till knäna och ösregn - då är nog valet lätt för de flesta. Men annars då. För ston som fölar i maj eller juni, när våren kommit med grönbete och lite vettiga temperaturer. Hur tänker man då?

 

Som så ofta är svaret inte svartvitt och enkelt. Det beror på. Det beror på årstid, som sagt. Men det beror också på vilka möjligheter man har till övervakning, hur hagar eller stall ser ut och hur flocken är sammansatt.

 

Inomhus finns fördelarna att om stoet fölar i box så är det enklare att övervaka. Man vet var hon är, och man kan enkelt gå dit, sova i stallet eller ha en övervakningskamera. Det finns ingen risk att någon annan häst tar fölet, som ju kan hända ute i en flock.

 

Men det finns risk att fölet kläms mot väggen vid fölningen, eller att det blir svårare att kunna hjälpa henne när det är trångt. Hon kan också rulla fast mot väggen. Och det kanske viktigaste: det är nästan omöjligt att få en så ren miljö med få smittämnen inne. Ute är det helt enkelt väldigt rent och bra, om fölningen sker på gräsbevuxen mark.

 

Så utomhus är det renare och mindre infektionsrisk, för det nyfödda fölet, som ju föds utan antikroppar. Man har också sett i studier att föl diar snabbare utomhus, och därmed får i sig antikroppar från råmjölken fortare i genomsnitt. Det är ett underlag som underlättar resning, och som också är bra för stoet, som kan vara lite svag bak i samband med fölning ibland.

 

Det finns också studier som kommit fram till att risken för komplikationer som fellägen minskar ute. Kanske för att stoet kan röra sig, och på så sätt lösa en del enklare saker naturligt. Å andra sidan blir det ju krångligt att hjälpa henne där långt ute i hagen. Så det bör finnas en plan att kunna ta hem henne till stall och hjälp, där det är enklare för oss människor att jobba. Jag har alltid en grimma till hands. Den kan behövas för olika saker. För många år sedan hade jag ingen grimma, och fick dra av mig jackan och göra till en provisorisk grimma för att kunna flytta en alldeles för nyfiken och jobbig valack när vattnet gick och stoet inte fick ro att föla.

 

Och det kan också finnas faror ute. Det har hänt att föl trillat ner i ett dike, eller hamnat utanför staketet, och kanske framför allt händer det att ett annat sto stjäl fölet från dess mamma, vilket kan få förödande konsekvenser.

 

Det är också svårare att övervaka fölningen ute, speciellt om hagen är stor. Och en stor hage kan vara bra för stoet - det ger henne chans att gå undan och välja en bra plats att föla. Men det kan kännas svårt att traska runt i mörkret för att kolla henne. Det kan vara svårt nog bara att hitta henne där i natten.

 

Jag brukar komma hem iskall efter sådana nattvandringar. Kryper ner i sängen och sover en stund innan klockan ringer igen. Så jag brukar vara restriktiv med hur många nätter jag vandrar. Har is i magen tills jag verkligen tror att det är dags. För det mesta lyckas jag bra. Förra året blev det två nätter - rätt nätter. Jag gick en natt innan Finja til slut fölade nästa förmiddag, och Muska fölade någon timme efter midnatt en vecka senare.

 

Det kan vara kallt, och till och med frost. Jag minns att jag såg Haldol födas medan frosten gnistrade i gräset och ugglan hoade. Jag hade för lite på mig, men det var magiskt. Och i maj är en kall natt inget problem. Det är de rustade att klara.

 

Så jag vill helst ha mina fölningar i maj, och vill att de fölar ute. Det är jobbiga nätter, men det är också fina upplevelser, och för mig överväger fördelarna. Sedan kan man behöva tänka på en del detaljer även efter fölningen. På den här bilden ser man en vit hink, och den står där för den behövdes. Muska fölade långt från vattnet, och kände sig inte redo att traska hela vägen till vattnet och till närheten av de andra hästarna (utom Finja och Ina, som var OK att vara med), så vi bar ut vatten till henne, tills hon var trygg med att ta med Iska till vattnet.