Övervinna rädslan
Med inspiration från allt klokt du delar med dig av runt Unnis resa in i tävlingsvärlden, hade min dotter en fin upplevelse på ridklubbens poänghoppning idag. För ganska precis ett år sedan trillade hon av i samband med det årets påsktävling - själva hoppningen gick bra men ponnyn hon red blev rädd då publiken applåderade och rusade iväg med henne. Efter det har hon i vissa situationer blivit väldigt spänd och liksom ”rädd för att hästen ska bli rädd så att jag blir rädd och då blir hästen ännu räddare....”
Men tävla vill hon likförbaskat, och prestationsångest har hon inbyggd i sin ryggmärg.
Så inför dagens poänghoppning 50 cm på supersnälla, trygga inlånade ponnyn hjälptes vi åt att sätta upp några mål:
1. Ha roligt! Det är ju liksom själva poängen med att rida över huvud taget.
2. Rida bra vägar mellan hindren. (Det är hon redan bra på, men jag tyckte det var bra att ha ett överkomligt mål.)
3. Våga driva på tillräckligt mycket för att undvika vägran.
Allt som går bra därutöver (att bommar ligger kvar, godkänd poäng, rosett) ser vi som en bonus.
Och det gick toppenbra! Både flickan och ponnyn var lugna men hyfsat framåt. De hade roligt och alla hinder togs med fina vägar mellan. Inte ens en tendens till vägran och alla bommar utom en låg kvar. Så då blev det godkänd poäng och rosett som bonus.
Efteråt pratade vi om vad som kändes bäst - att det var så lugnt och tryggt. Och vad hon vill göra annorlunda nästa gång - våga driva på lite mer så att inte ponnyn behöver ta i så mycket för att komma över hindren.
Så stort tack för inspirationen du ger oss med det du skriver!
Stort tack för en fin berättelse, säger jag. Jag tror den kan inspirera den också. Mot egna mål, och att övervinna sin rädsla. Det är mod! Och det är viktigare än alla priser man kan vinna. Lycka till!
