De flesta ston gör allt de kan för att inte avslöja att de har tänkt föla. De vill föla ostört. Ett beteende som de har med sig från urhästarna, för att minska risken att sto och föl blir angripna av rovdjur i en fas då de inte kan skydda sig.
Antagligen är det av samma anledning som de flesta ston fölar på natten. I skydd av mörkret. Förloppet för en normal fölning är snabbt, och fölungen är snabbt uppe på benen, när allt går som det ska. Det är bra, ocb bidrog till att hästarna kunde klara sig i det vilda. Idag kan det snabba förloppet på sätt och vis vara ett problem. Om något går fel så går det också fort, och ofta med besked. Därför är det viktigt att ha en bra övervakning och hålla koll på det högdräktiga stoet.
Man vill kunna ingripa snabbt om något går galet. Tidsmarginalerna är små, och i värsta fall förlorar man både sto och föl om det går snett. Det kan hända även om man är på plats, men förstås ökar riskerna om man inte är där och upptäcker problemen genast. En av de vanligaste orsakerna till att fölet dör i samband med fölning är att sega fosterhinnor ligger över huvudet och täcker andningsvägarna. Om inte stoet får bort dem, och ingen människa är där och kan lyfta bort hinnan så kvävs ett annars friskt föl på en kort stund. En sådan sak klarar alla att fixa, om man bara är där.
Samtidigt är det ju så svårt att veta när fölningen ska ske. Tidsspannet är stort, och stoet försöker lura oss så gott hon kan för att få föla ostört. Att känna sitt sto väl underlättar, men alla är förstföderskor någon gång. Så vad kan man gå på som lite tumregler?
Ovan: En stor mage och ett ganska fullt juver, men spenarna är nästan tomma.
Nedan: Kvällen före fölning var spenarna stora och inte längre så platta som innan, och vita mjölkdroppar hängde i spenkanalernas mynningar (två kanaler per spene hos ston):
Juvret börjar fyllas ut tidigt, ofta från 1-2 månader före fölning. Det fylls mer och mer, och ofta bildas ett ödem (svullnad) framför juvret när man kommer närmare fölning. Ofta kan man tycka att juvret är rejält och välfyllt ganska länge, men för de flesta ston kan man vänta in att de också fyller ut spenarna innan det är dags för en mer intensiv övervakning.
Om man tror att det börjar vara nära fölning kan man dra ut en droppe av sekretet från spenen. Dra aldrig ur mycket eller alltför ofta - du ska vara rädd om råmjölken och undvika att den mest koncentrerade råmjölken försvinner innan fölet är där. Om stoet läcker mycket mjölk är det ofta ett tecken på att fölningen är ganska nära, men det kan också vara skäl att sedan följa upp råmjölkskvalitet och/eller fölets antikroppsstatus.
Sekretet ändrar sig när det närmar sig fölning. En vecka före fölning (eller mer) är det ett klart, lite gulaktigt och vattnigt sinsekret. Lite senare blir det klibbigare och lite grumligt. När fölningen närmar sig blir det mera mjölklikt och skiftar i vitt. Det blir sällan så vitt som komjölk, utan mer som utspädd lättmjölk. Men man kan se att det är vitt och mera grumligt om man tittar på en droppe mot ljuset. När jag ser det brukar jag vaka varje timme eller max varannan, lite beroende på hur stoet beter sig för övrigt. Det finns även tester för att testa kalciumhalten, som egentligen är samma sak. Jag har inte provat dem, för jag har inte sett behovet. Ögat räcker långt.
En del ston får så kallade vaxproppar. Det är namnet på små, eller ibland ganska stora, klumpar av intorkad mjölk som sitter vid spenkanalens mynning. Ibland är de inte mycket större än ett knappnålshuvud. Långt ifrån alla ston får vaxproppar, men om de kommer så brukar det vara ett ganska säkert tecken på att det är dags för fölningen inom ett dygn, eller max två.
Andra saker som man kan kolla är hur blygdläpparna reagerar vid en lätt beröring. Normalt sett drar de ihop sig och rynkas lite, men när det är nära fölning är den slapp och drar inte ihop sig alls. Ston har inga flytningar innan fölning, och inte under dräktigheten heller, så det är ingen hjälp. Blodiga eller variga flytningar är alltså tecken på att något är fel.
Även bäckenbanden (som finns mellan svansroten och korsbenet) slappas successivt. Det pågår ofta under många dagar, men sista dygnet inna fölning är korset väldigt "skvalpigt" och slappt när man känner på muskler och bäckenband.
Hunduppfödare är vana att tempa sina tikar före förlossning. Också ston får en temperatursänkning före förlossningen. Precis som hos tikar kan det gå i vågor i flera dagar innan det är dags. Men om hon ska föla på natten, så kommer tempen sjunka minst 0,3 grader mot normalt, på kvällen före förlossningen.
Andra tecken, som jag själv tycker är användbara, men som kräver att man känner sina ston bra, är att man kan se ett annorlunda beteenden. Ljosefin försökte på alla sätt "spela som vanligt", och det kanske låter knepigt att se, men det var ungefär det enda hon visade i ändrat beteenden. Jag undrar om det var vad Finja testade på bilden här också - kvällen före fölning, och en stund senare gick hon och kliade Muska. Men hon fölade bara några meter från denna plats där hon stod och lekte oberörd ett halvt dygn tidigare...
Annars händer det att ston gör saker som att hetsäta, stå stilla och vara lite inåtvända, vandra runt och liknande. När det är dags för fölning är det vanligt att de lämnar flocken och söker upp en plats som de valt ut. Då brukar det bara vara runt en timme kvar till fölning.
Det är vanligt att de svettas på bringa och bog strax före fölning. Det beror på att öppningsstadiet har påbörjats. Ibland märker man att ston har förvärkar, och lindriga förvärkar kan förekomma upp till tre veckor före fölning. Om hon har kraftiga värkar och inget händer bör man låta en veterinär kolla så att allt är normalt.
Ibland lägger man märke till att stoet ändrar form strax före fölning. Den stora breda magen blir mindre och hon får en mer avsmalnad form, fast hon inte fölat ännu. Det beror på at fölet, som legat med ryggen ner mot stoets bukvägg, vänder upp sig och förbereder sig för att födas, som de normalt gör med framåtsträckta framben och huvud, och med ryggen upp mot stoets rygg.
Det finns idag många olika hjälpmedel för att övervaka fölning. Det är bra, och det underlättar. Många har kamera och det fungerar ju bra i box, men blir svårare vid fölning utomhus och på natten i stora hagar. Jag tycker att oavsett metod att kolla så är det bra att veta hur det normala förloppet och beteenden är. Jag kommer tillbaka i ett annat inlägg till fördelar med att föla ute respektive inne.
Alltid lär man sig något nytt, fast jag skäms lite för jag visste inte att det var 2 spenkanaler i varje spene och då har jag varit mjölbonde, ridit, haft häst i några år och har nu en dotter som är nyutexaminerad veterinär :)