120 fjordhästar och 180 charolais

Jag visste ganska lite om den franska fjordhästaveln när jag i våras blev inbjuden till det franska 50-årsjubileet utanför Nancy i nordöstra Frankrike nu i augusti. Jag hade träffat fransmän i Nordfjordeid och vid möten med Fjordhorse International, men jag hade egentligen ingen bild av deras avel. Jag visste att de hade ungefär lika stor avel som den svenska, sett till antal föl, men jag visste mindre om typ och kvalitet.

Vi flög till Strasbourg, Peppe och jag, och blev hämtade av den franska föreningens sekreterare. Redan på flygplatsens parkering frågade hon om jag var veterinär, och när jag bekräftade det kom frågan: Även för kor? Ville vi följa med en stund till deras gård innan deras norska gäster skulle anlända?

Det blev starten på ett studiebesök inte bara hos det största franska fjordhäststuteriet (och ett av de största i världen, tror jag) utan också hos en av Frankrikes mest framstående charolaisuppfödare. Plötsligt svängde bilen in på en återväg och vi klev ut till en flock gigantiska kvigor, som skulle kalva i oktober. De var knappt tre år gamla, stora och välutvecklade (ovan).

Hemma på gården fick vi se charolaisdjur i olika åldrar och höra om ett målmedvetet avelsarbete med försäljning av semintjurar, embryotransfer och noga uttänkt management, speciellt i kalvningsperioden. De klararade drömmålet på drygt en kalv per ko tack vara noggrann kalvningsövervakning och kontroll av den nyfödda kalven, där alla fick råmjölk senast inom två timmar efter födelsen.

Och förstås fick vi också se fjordhästar. De hade ett stall med boxar för uthyrning av stallplatser till diverse hästar. Även där fanns ett par fjordhästar. Men i lösdrifterna och på bete fanns deras egna fjordhästar. Totalt ungefär 120 stycken. En hel del av dem var redan på utställningsplatsen, så dem fick vi inte se då, och en massa unghästar var på bete långt borta. Men vi fick se några av fölstona och en del unghästar.

I år hade de fått 27 föl. Ett hade nyligen dött i lunginflammation orsakad av Rhodococcus, men de andra var fina och välutvecklade.  Jag fick veta att de vanligen behöll fölen tills de var 4-5 år gamla och både inridna och inkörda. En sådan häst fick de ungefär 4500 euro för. Förutom att sälja inom Frankrike och till näraliggande länder har de exporterat fjordhästar till Kina för några år sedan. De har också haft några av sina uppfödningar med bland den export till Malaysia, som nådde fram medan vi var i Frankrike.

De hade också ridskola, och det var en del av eleverna som genomförde showinslag i form av kadrilj mm, och som också var med i tävlingar med hästarna i samband med jubileet.

Avelsarbetet bedrevs med hingstar som köptes in från flera olika länder, och även egen uppfödning. På stosidan hade familjen nio generationer.Torsetblakken från Norge har nu verkat några år där, men var utlånad till Tyskland. Fjellkaiser är också en norrman, och det senaste inköpet är svenskfödde Härlii som snart skulle komma från Norge, där han godkändes i våras.

Deras fjordhästar var genomgående stora, minst 145 cm i de flesta fall, och av lite lättare modell. De lade stor vikt vid ett lätthanterligt och samarbetsvilligt temperament, vilket förstås blir helt avgörande när man har så många hästar. De flesta köparna var också relativt okunniga och hade hästarna för hobbybruk och inte så ofta tävling. 

Gårdsbutiken låg alldeles intill stall och plansilo. Besökarna kunde se charolaisdjuren i den öppna lösdriften, och det arbetade alltid minst en lantbrukare i butiken när den var öppen. De var över 50 lantbrukare som drev den ihop, och utbudet var enormt, trots att det endast var lokala varor. Vin, kött, bröd och ost förstås. Men också tvål av åsnemjölk, buffelkött, sniglar, blommor, kryddor och mycket mer.

Allt som allt en imponerande verksamhet, med tydlig struktur och plan. Det var ingen tvekan om att denna familj levde med och för sina djur. Helgen efter det stora jubileet var det dags att visa tre charolaiskalvar på utställning. Och drömmar om att köpa nya hingstar fanns det redan. Och det är klart; med en sådan verksamhet måste man vara framåt och passionerad. Och det är klart att man blir inspirerad! Jag tog massor av bilder, och här är ett litet axplock från ston, föl och unghingstar (de sistnämnda på ett bete flera mil bort och sedan fanns det en stor gård till med fler hästar som jag inte hann besöka denna gång).

 
 
 
 
0 kommentarer