Små sår
Jag försöker så gott jag kan få bort skaderisker ur hagarna. Jag har rensat dem från taggtråd, som det fanns åtskilligt av när jag flyttade hit. Och jag har kört bort ofattbart mycket annat skräp genom åren. Metall, glas, spik, gamla skor (kanske inte så farliga) och en massa andra sopor som tidigare invånare på gården kört ut i betena. Allt är nog inte borta än, för det kryper liksom upp ur marken efterhand.
Nyponbuskarna är också lite lömska. Vi har gott om dem. De är vackra när de blommar och bären lyser fint på höst och vinter. Men taggarna är hemska. Vassa på buskarna, som vi ett tag sågade ner. Men nu får de hellre stå, för om man inte får bort alla dessa taggiga grenar så fastnar de i svansar och annat och finns kvar taggiga i flera år. Jag tror att ett betäckningssto, som fick en ledinflammation i ett framknä för många år sedan, hade blivit stucken av just en sådan tagg. På precis fel ställe... Hon hittades blockhalt en morgon, och fick behandlas på klinik. Jag var osäker om det var en ledinflammation eller en fraktur - vi hade släppt in nya hästar kvällen före. Kändes visset, men hon hon blev i alla fall bra.
Och det är väl så att med otur kan vad som helst hända, även om man med bra rutiner kan minska riskerna. Om väl olyckan är framme så kan man också göra skillnad med rätt insatser.
Första steget är att ha alla hästar väl vaccinerade mot stelkramp. De skador som orsakar stelkramp är inte alltid de stora och dramatiska, så stelkrampsskydd bör vara självklart. Tänk också på att ge det dräktiga stoet en sådan vaccination i slutet av dräktigheten så att fölet är skyddat under sina första månader.
Nästa steg är en bra daglig tillsyn, så att skador upptäcks i tid. Tvätta av såret med ljummet vatten (inte en massa starka medel!) och gör en bedömning av läget. Finns det risk att såret gått in till led, senskida eller sena så bör du kontakta veterinär direkt. Tänk på att även ett litet sår på fel ställe kan ha skadat känsliga delar! Speciellt på benen finns många sådana ställen. Likaså förstås om hästen har en kraftig hälta eller andra oroväckande symtom. Blod brukar oroa ägaren mycket, och det är klart att en kraftig blödning är farligt. Men det är inte så ofta det är ens i närheten av det även när det är rätt blodigt. En häst har 7 % av kroppsvikten i form av blod, ungefär. Alltså äver 40 liter på 600 kg häst. Man kan förlora 10 % utan minsta risk (så mycket ger man nästan som blodgivare), alltså över 4 liter på en stor häst. 20 ml utskvätt ser redan det mycket ut... Men vänta inte tills fyra liter runnit ut innan du ringer veterinären.... men det trot jag inte jag behöver säga ens....
Om såret inte är så djupt och inte verkar involvera känsliga delar så handlar det mest om att hålla rent och skydda mot flugor mm. Och förstås fortsätta att hålla koll - man kan ju ha missat något. Spola med riktligt med ljummet vatten - det räcker långt.
Idag förordas bandage i många sammanhang. Det kan behövas och kan vara bra. Men det är viktigt att man gör rätt - bland annat att man lägger tilräckligt med bomull under så att inte bandaget orsakar skada. Om man ska bandagera ett sår på skenan så går det åt bomull (tjockt) hela vägen ner till hoven. Ibland kan man göra enklare skydd som att limma på en lapp tyg med textillim - gärna med en lucka som stängs med kardborre så att det blir lätt att kolla och sköta.
På mindre sår räcker det ofta med en bra salva som flugskydd. ZInkpasta eller Inotyol (som också innehåller zink) kan vara bra mot flugorna. Sårsprejer räcker oftast inte till, enligt min erfarenhet. Undvik salvor med antibiotika - dem ska man spara tills veterinär ordinerar det och det verkligen är befogat. Annars har man inget att ta till den dagen det behövs.
Många gånger räcker det att hålla rent och att ha lite tålamod. Denver (som har bandage på bilden med gräsklipparen) hade flera småsår och en svullnad på skenan. Först var det nästan hela skenan, men ingen feber eller hälta. Då bandagerade vi och det gick ner litegrann. Vi diskuterade penicillin, men eftersom det inte fanns varken hälta eller feber så avvaktade vi. Och det läkte. Ganska sakta, men utan bekymmer. Det har inte såsat och svullnaden har sakta gått tillbaka. Man kan ännu se den, men nu bekymrar vi oss inte längre. Och inte han heller.
