Hur många föl?

 Hur många föl kan ett sto få? Hur gamla ston kan få föl? Och är det rätt mot stoet att få föl varje år?

Ja, det finns många frågor om detta. En del av frågorna kom upp i samband med att jag skrev om det kända stoet Matilda och Matildas vandringspris. Någon kanske har funderat på jämförelsen med hund och där det finns regler både om antal kullar och maxålder på tiken vid valpning. 

Men hästar är inte hundar. Även om reglerna för hundar är väl motiverade för dem, så kan man inte översätta det till häst. Och de är förstås inte människor heller. Så de tänker inte som vi. 

Hästar får ju bara ett föl per år. Och de föds på våren eller sommaren. Ett och annat år brukar de hoppa över, blir inte dräktiga även om de går med hingst. De tar sig en paus om de behöver det.  

Och fast dräktighetstiden är runt elva månader, vilket betyder att ett avelssto är dräktig en väldigt stor del av livet, så brukar de må bra av det. 

 För de bästa fölstona tror jag att det som de gillar allra mest är att vara just mammor. De vaktar gärna även andras föl, om de får. De blir stolta och vackrare än någonsin med föl vid sidan. 

Och de brukar trivas med både dräktigheten och ännu mer med att ha föl. Ston med föl får väldigt sällan fång. Att valacker och ston utan föl har lättare att få fång kan nog bero på att det inte är det livet som de är programmerade för. 

Så ston som trivs med mammarollen tror jag gärna har föl varje år. Hur länge de är fertila varierar en hel del. Det äldsta fjordsto som jag sett med föl vid sidan var 27. Både hon och fölet var riktigt fina. 

Vår Ljosefin fick 15 föl. Vi hoppade över ett och annat år för hon gick dräktig så länge att fällningarna kom senare och senare på året. Men förutom när det inte längre gick alls så blev hon dräktig lätt varenda gång. Och älskade rollen som mamma. Sista fölet fick hon när hon var 23. Hon förlorade heller aldrig något föl.

Ljosefins mamma Matilda fick 16 föl och det sista vid 22 års ålder, men kastade ett föl därefter (och en kastning tidigare också). Muska fick 13 föl, och förlorade ett föl vid en kastning på hösten samt resorberade tidigt, men blev sedan dräktig under en säsong några år senare.

Det finns ston som får ännu fler. Svenska russavelsföreningen delar ut diplom till som fått 10, 15 och 20 föl. Det är förstås många fler som får 10 föl, och rätt sällsynt med 20 föl. Jag hade hoppats hitta statistiken på deras sida, men länken fungerade inte då.

Det krävs förstås många saker för att ett sto ska få så många föl. Självklart behöver hon få chansen, och hon måste ha en god fertilitet. Hon behöver också vara frisk och få leva länge, och få tillräcklig utfodring. Ston som tappar i hull har minskade chanser att bli drätkiga och behålla en dräktighet. Naturen är vis.

 

1 kommentar
Alice

Det är häftigt hur man märker så väl vilka som trivs som mammor. Min moster tog för på sin arab för några år sedan, man märkte att hon varken trivdes som dräktig eller med fölet. Hon gjorde sitt jobb men inte mer än det! Däremot hade de ett till sto som fått föl hos tidigare ägare som verkligen tog sig an detta föl. När de skulle skilja mamma och föl så gick mamman till andra sidan hagen och ignorerade hans gnäggningar medan detta andra sto stod kvar och såg ut att trösta honom. Hästar är häftiga djur minst sagt :)

Svar: Visst är det intressant att se hur de agerar. Med hingst i flocken får man även dimensionen av en bra lekpappa, när det är som bäst.
Helena