stuterikry.blogg.se

Jag skrev igår om olika metoder vid avlivning av häst. Som hästägare ställs man ofta inför flera tuffa beslut på en gång. Förstås är det svåraste att bestämma om att och när det ska ske. Det kan man kanske inte planera, men man kan ha förberett sig mentalt.

 

En del i den förberedelsen kan vara att ta reda på vad man behöver för att kunna veta hur man vill att det ska göras. Och då kan man gärna också tänka igenom vad man vill ska hända med kroppen efteråt.

 

En del vill begrava kroppen, och har möjlighet (det krävs ju egen mark i så fall) till det. Då krävs ett tillstånd för att få göra det. För mig har det inte känts som ett bra alternativ, bland annat för att vi bor i ett område med avrinning till Svartån. Det finns extra restriktioner om avlopp, och att då gräva ner en häst känns inte så bra. För mig är det inte heller viktigt att ha en sådan grav. Jag har mina minnen på andra sätt. Men jag förstår att andra kan tänka annorlunda om det.

 

Ibland finns möjlighet att få hästen kremerad. Ofta är det ganska dyrt, och tillgången kan vara olika på olika platser. Jag har inte provat detta heller med egen häst.

 

Jag gör olika val för olika individer, beroende på flera faktorer. Vid ett par tillfällen har en häst dött eller behövt avlivas akut. Då kan man inte ta tillvara på kroppen vid slakt. Det kan man inte heller om hästen är behandlad med läkemedel som inte är godkända vid slakt, eller om den skulle vara borttagen ur livsmedelskedjan av andra skäl, till exempel att passet är ersatt med ett nytt eller att någon ägare gjort detta val.

 

De hästar som inte kan slaktas har jag låtit Svensk lantbrukstjänst hämta. Då används kroppen för energiåtervinning, och det känns som ett OK val för miljön. Kostnaden är nog inte högst av de alternativ som finns, men jag fick betala 4300 kr för att de hämtade Muska, på dagtid. rätt mycket pengar, tänker jag. Och då hade jag ändå avlivat själv, annars hade det tillkommit ytterligare en tusenlapp. Allt måste betalas direkt vid hämtning. Bara det är ytterligare ett skäl att vara förberedd och ha planerat för denna dag. Även om du kommer få pengar från försäkring så måste du kunna betala direkt vid hämtning, och alltså ha en sådan reserv. 

 

Det kanske låter krasst, men jag kan inte låta bli att jämföra med ekonomin vid slakt. Man får kanske i bästa fall runt 1500 kr för en medelstor häst. Det är inte mycket pengar. Men i relation till en utgift på runt 5500 kr så är det stor skillnad, typ 7000 kr. Självklart måste jag som hästägare kunna ta ansvar för att min häst ska slippa lida. Om den behöver avlivas så ska den få sluta sina dagar. Och jag kan då behöva betala för både avlivning och omhändertagande. Men om jag kan välja slakt så har jag kvar rätt många tusenlappar, antingen som reserv till kommande händelser. Eller att köpa något bra till hästarna. Kanske elvärmda vattenbaljor. Jag tänker det lite som ett arv från den häst som inte längre lever. 

 

Alltså tycker jag att slakt ofta är ett bra val. Jag har slaktat flera hästar, som har varit tillräckligt friska för att klara transporten på ett bra sätt, och som också är vana att transporteras och tar det bra. Tyvärr finns det färre och färre slakterier som tar emot hästar, så ibland blir det på grund av avstånd ett dåligt val. Jag förstår om du inte vill äta din häst, och det kanske inte jag heller gör med en kär gammal vän. Men jag tänker att för hästen är det tiden fram till döden som räknas. Vad som händer sedan frågar inte hästen efter. Jag har har bra erfarenheter av de gånger jag varit till slakteriet. Det har varit lugnt och bra. Hästarna har tagit det som en resa till vilken tävling som helst, så vitt jag kunnat se.

 

Det är lätt att tänka att det inte känns bra för dig som ägare att kroppen tas tillvara som kött. Fast jag tänker att den då dels tas tillvara på det bästa sättet för miljöns skull, dels att den hanteras varsamt i alla led. Jämfört med att ätas upp av maskar i jorden och förmultna där, eller att lyftas upp till en container med en kran, så tycker jag faktiskt att det känns minst lika bra. Och jag äter gärna hästkött. Om det är från Sverige. Jag tänker att det är bra kött från djur som haft ett bra liv. 

 

Muska var inte skick att transporteras, tyckte jag. Hon rörde sig inte så bra. Och dessutom avskydde hon att resa, men gick alltid in snällt när jag bad henne. Men med en sliten kropp är en transport på ett par timmar för mycket. Så hon blev avlivad hemma, och sedan fick hon alltså bli hämtad senare samma dag. Då visste hon inte längre någonting.

 

Jag brukar säga åt folk att de ju inte behöver titta på när kroppen lastas. Det sa chauffören till mig med. Jag valde att stanna kvar, för jag har ju sett fler döda djur än de flesta vanliga hästägare. Jag tycker att det var OK, och jag delar en bild, för ibland tänker jag att det är bättre att veta än att tro. Och att det är lättare att se bilden på min häst, än sin egen i verkligheten. Kanske kan det ge ett stöd i ditt val, den dag då det är aktuellt.

 

Har du förresten tillräckligt många tusenlappar sparade ifall den dagen skulle komma innan du hoppas? För din hästs skull rekommenderar jag det.