Från nyttig till farlig?
Om man tittar på världens yta så är ungefär ¼ land och resten hav. Om världens hela yta illustreras av ett A4-papper så blir landdelen som ett vanligt vykort. Av landdelen är det bara en yta som i exemplet skulle motsvaras av ett visitkort som kan odlas som jordbruksmark i någon form. En massa går bort i form av öknar, berg, glaciärer och annan icke-odlingsbar mark. Av detta visitkorts yta är det bara en tredjedel där man kan odla sådant som vi människor kan äta. Rätt liten del av hela världens yta alltså…
På de andra två tredjedelarna av det lilla visitkortet kan man odla gräs, som i småländska steniga hagar som inte går att plöja och med en tuff klimatzon på höglandet. Gräs är dålig mat för människor. Men idisslare kan omvandla cellulosan i gräset till användbara näringsämnen, som vi kan äta. Dessutom producerar de gödsel. Gödsel som räcker till att gödsla ungefär halva ytan annan jordbruksmark, så att grödorna där kan växa bra. Det nyttiga kreaturet…
Vi skulle helt enkelt ha svårt att producera tillräckligt mycket tillräckligt näringsrik mat till världens befolkning utan idisslarna.
Men deras metan-rapar då? Ja, de ingår i ett kretslopp där kornas metan bryts ner till koldioxid, och där koldioxid inlagras i gräset som korna äter. Ett kretslopp som inte handlar om koldioxid från fossil, och som därför inte alls är jämförbart med bilar och flygplan. Hästar pruttar förresten också metan. Men det pratar ingen om. Fast det i vissa länder finns fler hästar än kor...
Så det var bättre förr. Med bilar och flygplan alltså. De har ju inte funnits så länge… Men det var faktiskt inte bättre med korna förr. Och det är stor skillnad mellan kor och kor, alltså skillnader mellan länder. Hos oss har vi friska, högproducerande kor. De har ett mycket lägre klimatavtryck än lågproducerande kor i andra länder.
En intressant jämförelse är att titta på en uträkning från USA, som också har högproducerande kor. 1950 hade de 25 miljoner kor. Nu är de 9 miljoner, alltså 16 miljoner färre. Men trots den stora minskningen av antalet kor så har deras mjölkproduktion ökat med 60 procent. Och ett glas mjölk ger 70 % mindre koldioxidavtryck än för 70 år sedan, för korna har blivit effektivare.
Det är samma sak med kött. Man kan jämföra mellan olika delar av världen och behöver inte backa i tiden för att hitta skillnader. Brasilianskt kött ger ungefär nio gånger så mycket koldioxid per kilo kött som kött från EU. Och det handlar inte bara om koldioxid, utan man kan se liknande skillnader för vattenåtgång och andra viktiga faktorer. Dessutom kommer en hel del av vårt svenska kött från djur i mjölkproduktionen, som alltså ger både mjölk och kött, i olika delar av livet. Och de rena köttkorna betar ofta naturbeten, och bidrar till extra nytta på så sätt. Att detta gör stor skillnad för vårt landskap och för den biologiska mångfalden borde vara självklart för alla.
Så, som vanligt; var noga med vad du väljer. Välja svenska livsmedel är en enkel och bra regel att hålla sig till. Då är nötkött och mejeriprodukter näringsrika livsmedel som du kan äta med gott samvete. Nötkreatur betyder fortfarande nyttiga djur.
Liknelsen om världens yta på ett papper har jag snott från ett webinar med professor Frank Mitlonehner från Davis, University of California.
