stuterikry.blogg.se

 

I söndags var det lokal dressyr i Eksjö - en tävlingsplats vi aldrig tävlat på, trots att den är nära, för de har bara haft regionala hästklasser i dressyr och en del hopptävlingar förut. Men nu fanns det lätt C:2, så jag anmälde mig och Desolett. På morgonen funderade jag allvarligt på att stryka mig. Efter mer än två veckor har den eländiga förkylningen inte gett sig helt, och jag satt på sängen matt och svettig efter hästhämtning och rykt. Men jag bestämde mig för att åka. I värsta fall kan man stryka sig på plats, tänkte jag.

 

Jag gillar att dressyr har fasta starttider. Jag gör en plan för precis allt, med tider för hela genomförandet. Alltifrån att hämta hästen, lasta, klä på sig tävlingskläder, lasta ur och sadla och förstås för framridningen. Så jag var på plats i god tid, kollade hur framridning och ridhus såg ut, mötte en trevlig person som undrade om jag behövde hjälp och som sa att hon kunde hjälpa mig att lasta ur om det behövdes. Det behövs ju inte - Desolett är en klippa att ha med sig - men så fint att någon frågar!

 

Vi skrittade fram länge - jag har märkt att hon mår bra av det, lossnar fint. Och sedan rider jag fram rejält, för det kan man kosta på sig när man rider bara en klass. Ungefär en halvtimme tar det att få Desolett helt med på noterna. Det stämde bra den här gången med. Hon var mjuk och stadig i slutet av framridningen.

 

Tävlingen gick i ridhus, och eftersom det var kort bana så fick man komma in i collectingring. Det var tur det. Precis som ett par gånger förut så kom Desolett in och lade i handbromsen. Hon såg antagligen dåligt och behövde tid att ställa om. Jag travade runt och försökte rida bra, och inte oroa mig och börja streta. Och efter ungefär fem minuter slappnade hon av och började trava framåt med ett fint sug igen. Härligt!

 

Vi tog med oss den känslan in på banan, och visst fanns det detaljer jag kunde gjort bättre, men det gick bra! Vi fick lite sämre i travprogrammet än senast (vet egentligen inte varför), men lite bättre i galoppdelen (och det var vi nog värda - inte riktigt tillräckligt samlad än, men på väg), och vi räckte till 60,883%. Det visade sig sedan räcka ända till tredje plats av de sex starterna (två placerade). och när vi kom ut från banan fick Desolett syn på att det fanns en fjordhäst till (Höjgaards Joker) på tävlingen - det tyckte hon var bra!

 

Så jag är glad att jag åkte, och jag fick en riktigt trevlig förmiddag, där flera stannade till och berömde min snälla häst, som de tyckte såg så mysig ut. När jag var på väg att åka hem mötte jag Inger, min tränare, och hon sa att jag verkligen skulle ta med mig slutkommentaren om "Mjukt ridet", så det gör jag. Hon tyckte att det var dags att våga prova tävla lätt B också, och vi får väl se. Just nu blir det paus i dressyrtävlande, för jag hittar inget som passar, men det kan ju vara lagom att ta med sig känslan från två bra ritter.