En sann Norge-historia
Jag trodde först de drev med mig när jag hörde att i Norge lägger man rundbalarna ner på sidan. Det har man ju förstått att de inte mår alls lika bra av. De tappar formen och risken för lagringsskador ökar. Dessutom tänkte jag att det måste vara risk att de rullar i väg i de branta norska sluttningarna.
Men vid min senaste resa genom Norge såg jag att det stämde i mer än 90 % av fallen (av de som jag såg). Plastade rundbalar låg ner på sidan. Ofta i en trist form. Jag tog några foton, mest för att övertyga mig själv.
Jag påmindes om detta när vi fick vårt foder pressat i midsommar. Han som körde pressen ursäktade att några av balarna hade landat på sidan. Nästan alla stod fint upp pch väntade på hemkörning, men några låg ner.
Det är inget problem för den som kör hem dem med traktor med frontgripare, och jag var bara så glad att fodret var pressat och klart. Men det slog mig att här är det så självklart inpräntat att balarna ska stå att man till och med ursäktar om några faller när de lämnar pressen. I Norge har de helt klart inte samma tankar som vi om detta.
Jag kan inte låta bli att undra varför det blivit så. Vet de något som vi inte vet? Eller har vår kunskap inte nått ditt? Man kanske bara gör som alla andra, på båda ställen? Våra får i alla fall stå upp tätt intill varandra på gårdsplanen, och ingen lagras liggande här. Redan innan dess stod som sagt de allra flesta.
Väl hemma såg det ut så här. Med fågelnät över alltihop. Hoppas de är fina i vinter!
