stuterikry.blogg.se

 Just nu verkar många söka en musblack fjordhäst. Och en del vill ha en vitblack, rödblack eller isabellblack. Det kommer mejl med förfrågningar och jag ser efterlysningar i olika grupper.

Visst är alla fjordhästens färger vackra. Jag är också väldigt förtjust i musblacka hästar, särskilt om de har den djupare, lite blåa ton som Muska hade. Fast en ljusbrunblack kan också vara hur fin som helst. Med sina skiftningar och blackens alla markeringar.

Men jag blir fundersam när färg är det enda man nämner när man söker sin drömhäst. Ålder, utbildningsnivå och förstås personlighet känns för mig mycket mer relevant. Det är ju det som man lever med varje dag.

En bra häst har ingen färg. Eller något sådant, tänker jag.

Jag har genom åren fått många förfrågningar om Muska och om andra musblacka hästar jag haft. Många har inte ställt frågor om temperament eller andra viktiga saker. Då är jag inte intresserad av att sälja.

Och jag kommer aldrig välja hingst efter färg. Först vill jag ha en trevlig, rastypisk, rörlig och sund häst. Sedan kommer färg som en bonus.

Visst är det häftigt att sitta på läktaren och höra hur folk imponeras av Hangvar Kry. Och det är klart att hans mörka musblacka färg bidrar till att hans syns. Men jag tror att han har sådan utstrålning och kraft att han skulle synas ändå. Jag tänker på Alvedon Kry. Han var också en häst som alla såg. Stolt och med utstrålning.  Med en rödlätt nyans i pälsen och väldigt vit i manen hade han också en färg som var lika fin som vilken musblack som helst. Fast han var ljusbrunblack. Men allra mest var även han en väldigt bra och användbar häst. En sådan som både ägare och uppfödare blir glad av.