stuterikry.blogg.se

Nöjd? Nej. Missnöjd? Nej, inte det heller. Jag säger väl tja, och att det var ungefär vad man kunde förvänta sig. Det blir helt enkelt inte bättre än förberedelserna. Och det anade jag ju innan...

 

Jag har varit sjuk i 1,5 vecka. Förkylning av den mer rejäla varianten. I förra veckan hade jag feber i flera dagar. Sedan har det varit en trits hosta som tärt på nattsömnen och orken. Så dressyrträningen i förra veckan ställde jag in. Och en hel del annan ridning också. Så sedan dressyrtävlingen förra söndagen har jag ridit ut i skritt en gång - det är allt. Desolett har blivit riden av Ella några gånger, så hennes status var i alla fall lite bättre.

När jag kände att det saknades flås redan i backen till sommarhagen igår, tänkte jag att jag borde stryka mig. Inte meningsfullt att åka och tävla i den formen och med de förberedelserna. Men jag strök mig inte ändå. Det finns så oerhört få WE-tävlingar inom räckhåll, och ännu färre möjligheter blir det av att Desolett snart ska åka för betäckning.

 

Så jag valde att åka och se det som en erfarenhet och träning. Jag har aldrig förr varit hos Lenhovda hästsportförening, så jag tänkte att det var bra att se hur Desolett skulle fungera på en annan teknikbana än den vanliga.

 

Det gick inte bra, men det var faktiskt trevligt ändå. Jag har träffat trevliga människor, imponerats av att man på WE-tävling går i mål med rejäla applåder oavsett resultat och glatt mig åt att min lilla häst alltid är så snäll och bra att ha med sig.

Vi red lätt B, för att utmana mig lite, se om vi kan klara nivån för prestationsmedalj i silver. Styrkt efter bra resultat i senast tävlingen i teknik och speed. Så ett mål var förstås att klara den nivån. Det gjorde vi inte.

 

Men vi genomförde, och hon var med mig trots kraftig blåst (inte precis Desoletts favoritväder). Och vi blev faktiskt inte ens sist.

 

Framridningen till dressyren gick enligt plan, och på slutet kändes hon riktigt fin. Jag fick inte med mig den känslan in i ridhuset. Det var mörkt jämfört med solskenet ute, och ingen collectingring, så jag tror hon inte ser så bra då. Förstås blir man försiktig då. Dessutom fick jag en känsla av att hon typ korsade bakbenen eller något. Det gjorde hon nog - efter avslutad ritt hann vi bara till gräset innan hon kissade en flod... Men allra viktigaste förklaringen är nog att min ork tröt. Trött ryttare gav seg häst, förstås.

 

Domarens omdöme var rimligt och relevant. 58,8 % fick vi med sjuor på första och sista uppridningarna - vår bästa gren, helt klart. "Trevlig ridning på fin häst!" stod det, men förstås också om att bjudningen var svag. Sant.

 

Paus för fika för oss båda, och så blev det dags för teknik och speed efter ett par timmar. Jag red inte fram så länge, men Desolett var mjuk och fin. Inne på banan blev det segt, och allra segast över lydnadshindet, som hon rev. Men bron gjorde hon galant - det är jag glad för - och där fick vi sju, liksom på grinden. Slutomdömet var nästan exakt samma, och procenten med, dvs drygt 58 %. Speeden gick lite bättre, och hon hoppade i alla fall ok, och susade runt tre tunnor med snåla vägar.

 

Så jag tar med mig det som var bra. Och jag tänker att även om vi inte nådde målen idag så känns det faktiskt fullt nåbart. Om ryttaren är pigg och rider bättre, och dessutom har förberett sin häst lite bättre, så tänker jag att vi ska kunna klara 60 % i dressyren och 62 % i teknik. Godkänd speed klarade vi ju i alla fall. Och vi klarade att genomföra på en helt ny bana - det känns bra.

 

Om vi sedan hinner få ihop en silvermedalj är en annan sak - jag hoppas ju att Desolett ska få bli mammaledig om ett tag. Men hur det än går med det så är det alltid roligt att jobba för att utvecklas. Jag vill tacka både arrangör och medtävlande för gott bemötande och en trevlig dag! BIlderna är från tävlingen i Ölmstad för ett tag sedan, för jag åkte själv, så några färska bilder finns inte.