stuterikry.blogg.se

Aska och jag har varit på tömkörningskurs. Äntligen, säger jag. Jag var på en föreläsning om hästens mun och om tömkörning med Anders Eriksson för massor av år sedan. Jag hade med mig Ismo som var en av den kvällens demohästar. Det var roligt och det gav mersmak.

 

Sedan har jag varit på ytterligare någon kurs, och vid ett par tillfällen har jag varit och tränat med Desolett för ett par olika tränare. Vi hade bokat en lektion i vintras med, men den snöade inne. Jag var besviken, för jag vill gärna tömköra lite mer dressyrövningar, men tycker inte jag är bra nog. Och när Tranås ridklubb hade bjudit in Anders Eriksson senast hade jag inte möjlighet.

 

Nu dök tillfället upp igen. Jag bokade snabbt och fick tid båda dagarna. Hade tänkt ta Aska ena dagen och låta Ella med Finja eller Unni med Mercedes ta den andra. Men Ella hade inte tid att komma hem och Unni och jag kom fram till att Mercedes behövde träna mer på att vänja sig vid tömmen. Så jag bokade om till en dag och lät någon från kölistan ta den andra dagen. Tänkte att det räcker med en dag för en ovan häst som Aska. Och det tror jag var rätt.

 

Hon har ju inte varit ute och åkt utan Brusali alls, även om jag rider och låter Brusali vara i hagen. Men det gick fint. Aska var lite fundersam när vi stängde transporten, men åkte snällt både dit och hem, och Brusali kom glatt travande när vi kom hem. Hon längtade efter mamma, men var inte svett eller orolig alls.

 

Och vi har förstås tömkört en hel del. Men det har handlat om "inkörningstömkörning", dvs att lära sig gå fram, stanna och svänga med kusken bakom. Det fungerar fint, och vi borde väl fortsätta vidare från linor och svängel, där vi är nu. Det ska nog kunna bli med tiden. Just nu fattas hjälp, som jag tycker är viktigt vid kritiska moment.

 

Nu var det alltså dags att ta det vidare vad gäller arbete på töm. Vi fick börja med att visa hur det var. Anders undrade innan vad jag ville ha ut och om jag önskade få mer energi och fart. Jag skrattade och sa att jag var väldigt nöjd att Aska hade parkerat så bra och stod stilla i ridhuset utan att tjata om vad som önskades. Hon är en häst som vill mer än nog och med massor av energi, så det var väl inte det jag behövde. Och snart fick hon beröm för sina fina gångarter med.

 

Däremot pratade vi om att  hon är väldigt lyhörd, och jag berättade att i början hade jag en remontgrimma för att hålla bettet mer stilla. Den kunde vi klara oss utan nu, men jag tycker fortfarande det är svårt att inte ge en massa "felsignaler".

 

Så efter en stund bytte vi bort mina lädertömmar (som jag tycker är himla bra annars) mot Anders tunnare och smalare tömkörningstömmar av läder. Det blev skillnad! Lättare i Askas mun och lättare i min hand. Hon gick redan bättre. Vi kopplade om tömmen och provade lite olika vis, och hittade också sätt som fungerade bra.

 

Vi bytte också till ett oledat bett istället för det tredelade bettet jqag haft. Båda var tunna och av samma längd, men det var tydligt att hon gillade det oledade bettet. Hon var snäll och duktig hela tiden, men man såg hur hon fick mera ro och inte stördes av motstridiga signaler. Vi har haft ett sådant bett till Finja ofta, och med Henja var det helt klart ett rakt bett hon gillade bäst, så jag var väl inte förvånad att det kunde vara så.

 

Det blev ännu tydligare när jag fick byta till kapson istället för träns. Lite stummare, tyckte jag, men Aska såg ut att trivas. Ett öra på mig, men allt mer avspänd. Nu kunde hon trava över bommar lugnare och lugnare också. Det tycker hon är lite mysko, och är inte helt vän med, och även om hon gjorde det utan strul så blev det också bättre när andra störningar minskade.

 

Så jag åkte hem med en häst som skött sig superbra - härligt att kunna göra en sådan utflykt med en fyraåring med fölet hemma. Och jag har en del att fundera på och träna vidare på. Fina, smidiga tömmar får bli min julklapp till mig själv har jag bestämt. Kapson har jag en redan så den ska jag testa om den passar innan det blir fler sådana presenter. Jag hoppas vi kommer med och har gjort framsteg till nästa träningstillfälle!