Har du ätit hästkött?
Har du ätit hästkött? Kanske som smörgåspålägg eller i korv? Ja, efter hästköttskandalen kanske en del säger att det kan man ju ha gjort ofrivilligt.
Det var det som var ett av problemen med den historien - att hästkött smögs in i produkter som enligt deklarationen inte skulle innehålla det.
Däremot tycker jag inte att det är ett problem att äta hästkött. Självklart vill inte alla det. En del äter inte kött alls, av olika skäl. Andra äter kött men inte hästkött. Också det av olika skäl.
Men jag tänker att det finns goda anledningar att äta mer hästkött i Sverige. För mig är det bland annat en fråga om miljö och etik. Hästar hålls ofta på ett bra sätt, och för mig är det viktigt att endast äta kött från djur som haft ett bra liv.
Vi föder inte upp hästar för slakt i Sverige, i varje fall inte i nämnvärd omfattning. Men många hästar skulle kunna tas tillvara för slakt, även om andra av olika skäl inte kan godkännas som livsmedel. Att ta vara på de som är ok är ett sätt ett ta tillvara på ett bra kött. Mycket vettigare för miljön än att gräva ner kroppen eller låta den gå till energiåtervinning. Respekt för en värdefull resurs.
Sedan är det ett bekymmer att det är rätt långt mellan de slakterier som tar emot häst. Jag har vid två tillfällen kört hästar till slakt. Vid båda tillfällena har det varit hästar som varit vana att transporteras och båda gångerna har hanteringen och bemötandet fungerat väldigt bra. Både för mig och hästen.
När jag nyligen ställdes inför det tråkiga att Dimmalimm skulle avlivas så tog det närmaste slakteriet inte längre emot hästar. Det kvarvarande närmaste alternativet var ett litet gårdsslakteri. Det är känt för bra djurhantering och bra hygien och ordning. Men de slaktar bara för återtag.
Men jag kände att det var ett möjligt alternativ för en ganska liten häst. Skönt att slippa åka mer än dubbelt så långt. Och jag har ju sagt att Dimmalimm skulle få lära mig mer om islandshästar. Hon har hjälpt mig att lära en hel del, bland annat om deras gångarter. Nu fick jag en del andra helt andra erfarenheter. På Island är det naturligt att slakta hästar som inte fungerar eller inte mår bra. Det är inte konstigt att äta häst. Det kan låta krasst, men ofta är det nog väldigt bra för hästarna.
Jag har som sagt ätit hästkött ibland, men aldrig en egen. En gammal trotjänare skulle jag nog inte klara. Och visst var Dimmalimm en charmerande och fin liten häst, men jag hade bara känt henne några månader. Jag var ledsen att behöva avliva henne, och jag kan lova att det kändes i hjärtat när jag stod hos henne de sista minuterna. Det tog mig, fast jag varit med så många gånger förr. Och fast det gick så lugnt och fint som man önskar. Det är svårt ändå. Man vänjer sig inte.
Så när jag for därifrån undrade jag lite hur det skulle kännas att hämta köttet en vecka senare. Var det ett galet beslut? Skulle det funka på riktigt?
Men det kändes bra. Bra för att jag på ett bra sätt kunde ta vara på naturens resurser. Jag är uppvuxen på gård och vet att det går att älska djuren när de lever och vara mån om ett bra slut, och sedan äta köttet.
Dimmalimm lever nu i mina minnen av allt hon var. Hon var fantastisk till sista stund och hon slutade med en morotsbit i munnen - det hon såg som bästa belöningen i alla lägen. När blicken inte längre är nyfiken och levande är det inte en begravd kropp eller aska jag behöver. Hon finns i mitt minne. För mig räcker det. Även om jag hellre hade haft henne susande omkring med fölen i hagen. Men det blev inte så. För hennes skull fanns inte det valet.
Det blev runt 100 kg kött, utan ben. Köttfärs, stekar, filé och grytbitar. Slaktaren berömde den fina kvaliteten med lagom mycket fett. Jag fick betala ungefär lika mycket som när man lämnar ett kadaver för destruktion/energiåtervinning. Fast jag fick värdefull mat tillbaka.
Du måste inte göra samma val som jag. Du väljer om du äter häst och om du äter kött. Och om jag respekterar ditt val hoppas jag att du ska respektera mitt.
Vilken ynnest att ha ett så fint litet slakteri i närheten, och klokt beslut att göra återtag när möjligheten fanns.
Vi gjorde återtag på en basjkir för några år sedan och hade frysen fylld av gott kött länge. Vi hade inget emot att äta hästkött, tvärtom då det är mört och gott (påminner om hjort tycker jag) så vi passade på när den häst vi tvingades ta farväl av var av en sort som var van vid, och gillade att resa.
I Ryssland används basjkirer både till mjölk- och köttindustri, (något som enligt uppgift syns i skillnader mellan ryska och svenska rasstandarden). I Sverige råder en annan inställning, dels att hästen är mer av ett husdjur än lantbruksdjur, men också att det på många håll är skambelagt.
Jag kommer från Ångermanland, och det sitter djupt i den äldre generationen att det enbart var tattare som åt hästkött. Det var tattare som hade till uppgift att bland annat begrava självspillare (folk som begått självmord) och avliva hästar. Dessa jobb utfördes på natten, och de kallades således ”Nattmän”, och hästköttet ingick i lönen då ingen annan kunde tänka sig äta häst. Uppgifterna om dessa nattmän kommer från författaren (och läraren) Bo R Holmberg som är mycket kunnig om tattare och Ångermanlands historia.
Det vore intressant med hästköttsproduktion i Sverige, men jag tror inte det vore möjligt ens i framtiden. Jag skulle nöja mig med att det fanns fler mindre gårdsslakterier, och att de kunde ta emot häst.