Ärftlighet och sommareksem
Jag fick många kommentarer i samband med att vi avlivade Dimmalimm på grund av sommareksem. De flesta förstod vårt beslut och det lidande som ett kraftigt eksem innebär. Några ifrågasatte olika saker, och bland annat har jag flera gånger fått kommentaren att det verkar konstigt eftersom hon var svenskfödd.
Och ja, det stämmer ju att risken att utveckla eksem är mycket större hos en islandsfödd och importerad islandshäst, än hos en svenskfödd. Siffror som forskare fått fram säger att det i den första gruppen är ungefär 30 % och i den andra runt 8 %. Fast nästan var tionde är ju fortfarande inte lite, tycker jag. Du kan läsa mer om detta här: https://hastsverige.se/sjukdomar-skador/hudsjukdomar/sommareksem-svenskfodd-islandshast/
Sedan är det ju också så att graden varierar mellan olika idivider. En del har lindriga symtom och kan fungera bra med lite extra omvårdnad och eksemtäcke. Andra lider och bör därför avlivas. Och sådana individer bör man inte avla på.
Självklart vill ingen föda upp hästar med eksem, men sjukdomen förekommer i många raser, i lite varierande frekvens, och eftersom det inte hittills gått att hitta ett gentest så är det inte helt enkelt att undvika att sådana individer föds. Dimmalimms båda föräldrar är friska, och jag vet liknande fall i andra raser. Sedan vet jag förstås en hel del exempel med ston som har eksem och som fått många föl med eksem - det är självklart inget sätt som avel bör bedrivas på. Men de flesta sådana fall jag känner till har handlat om uppfödning utan känd stam - i sig ett tecken på lägre kvalitet i uppfödningen.
Man bör ju också minnas att det kan finnas hästar med tydlig disposition men som i rätt miljö ändå inte fått symtom. Och precis som forskarna skriver så finns det andra risker som en minskande avelsbas (och stor risk för andra defekter) om man tar bort alla hästar ur avel bara för att de skulle kunna ha anlag för eksem. Här finns mer om försöken att hitta genetiken bakom eksemen:
Hade det här varit enkelt så hade det redan varit löst. Men jag vet att det finns ett stort intresse från många håll att få mer kunskap, både om behandling och om genetiken kring denna sjukdom. Jag hoppas att vi snart får lära oss mer.
