stuterikry.blogg.se

"Hon frågar och frågar" konstaterade vår tränare Inger igen efter senaste dressyrträningen med Aska i veckan. "Och vilken attityd - aldrig sur eller visar minsta motstånd. Hon bara vill och vill, och verkar aldrig säga nej. Men då är det också viktigt att vara rädd om det, så det inte blir för jobbigt i kroppen."

 

Så rätt och så klokt. Precis så är det med Aska, och vi försöker verkligen vara rädda om arbetsglädje och energi. Det är inte alltid lätt att rida henne, för hon svarar på allt vi gör - rätt eller fel. Så ibland ger vi knasiga signaler och hon försöker så gott hon kan ändå.

 

Hon jobbar mer och mer i en fin form, men det är en bit tills den är stadig. Ibland blir hon lite lång, ibland krullar hon ihop sig - frågar hur vi vill ha det. Vi försöker ge kvitto på det som vi önskar. Timing och känsla behövs. Hela tiden små och mjuka hjälper - räcker nästan tänka vad man vill.

 

Ella hade kommit hem lagom till senaste träningen, så jag bad henne rida den gången. Bra att få se hur det ser ut från sidan, och bra för Aska att byta ryttare ibland. Jag studerade och tog bilder. Det såg ut som det känns, och Ella bekräftade min upplevelse. Jag kände till och med igen det fina leendet som Aska nästan alltid lockar fram.