"Kan man avla på ett sto som haft fång?" är en av alla frågor som surrar runt nu när våren och betäckningssäsongen är på gång. Hur ska man tänka kring sådant?
En bra början kan vara att kolla reglerna, så här kommer citat ur 3 § Jordbruksverkets föreskrifter om djurskydd vid avelsarbete:
3 § Nötkreatur, svin, hästar, får och getter, som visat sig nedärva letalanlag, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga beteende eller som med stor sannolikhet nedärver sådana anlag, defekter eller egenskaper, får inte användas för reproduktion. En förteckning över sådana letalanlag, defekter och ärftliga egenskaper finns i bilagan till dessa föreskrifter. Förbudet gäller dock även andra ärftliga egenskaper än de i bilagan upptagna om de medför lidande eller onaturligt beteende hos avkomman.
Nötkreatur, hästar, svin, får och getter får inte heller användas för reproduktion om det visat sig att djuret med stor sannolikhet nedärver disposition för hög frekvens konstaterade sjukdomsfall, förlossningssvårigheter eller dödlighet hos avkomma i samband med födsel.
Första och andra stycket gäller inte om reproduktion sker mellan två individer som med stor sannolikhet har anlagsuppsättningar vilka oavsett tänkbara kombinationer inte ger upphov till förlossningssvårigheter, dödlighet, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga beteende.
I bilagan hittade jag inget om fång, och hur ska man då tänka? Ja, det är nog inte så att svaret på det är enkelt ja eller nej, utan som så ofta "det beror på".
Fång innebär ett allvarligt lidande, och det är ingen tvekan om att benägenhet för fång till en viss del är ärftligt betingat. Men fång är inte en sjukdom, utan ett symtom, som kan bero på flera olika sjukdomar. Som i så många andra fall spelar mijön och händelser i hästens liv också stor roll.
Jag tänker att det till att börja med bör finnas andra goda skäl till att man vill avla på en individ, speciellt om den haft bekymmer med t.ex. fång. Kvaliteter som i viss mån kan väga upp riskerna och gör den intressant i avel. När man bestämmer sig för att avla på ett djur bör det alltid vara en helhetsbedömning av styrkor och svagheter, och sedan bör man förstås också hitta en kombination som man tror kan bidra till att minska svagheterna.
Om hästen haft fång en gång, och man ser att det varit kopplat till ën speciell händelse, t.ex. kraftfoderförätning eller förlossningsfång, så kan det vara mindre bekymmersamt än om hästen haft "vanlig fång", och speciellt om det hänt flera gånger, eller om nära släktingar också varit drabbade av fång.
Jag har hört att det förekommer att man rekommenderar att behandla ston medicinskt om de har PPID (Cushings) för att kunna ha dem i avel (de får inte tävla om de medicineras). Jag är tveksam till om det är en bra idé. Benägenheten att utveckla denna sjukdom är sannolikt också till stor del genetiskt betingad, och om ett sto får den tidigt så tycker jag inte att hon är intressant i avel.
Jag har genom åren sett att det är vanligt att hästar som haft fång också får avkommor med fång. Min första fjordhäst Musella fick fång flera gånger, och hennes dotter Musett fick vi avliva på grund av kronisk fång. Det är bara ett exempel av många. Läxan av detta är att jag varit noga med att ha sunda avelsdjur, och mina ston eller hingstar har inte haft fång, inte ens när de blivit för tjocka någon gång.
Så det vore enkelt att säga att man aldrig ska avla på en häst som haft fång. Och så kan man fylla på den listan. Men tyvärr är det stor risk att man till slut inte får några hästar kvar att avla på, om alla fel blir diskvalificerande. Eller i varje fall att man får så få kvar att avelsbasen blir för liten och risken för genetiska defekter blir uppenbar.
Att vara säker på att en avkomma inte kommer drabbas av sjukdom eller defekter är svårt. Inte ens gentest löser detta åt oss. Och två helsyskon är i snitt bara 50 % släkt, så medan den ena har de anlag som vi inte vill ha så kanske det andra helsyskonet inte alls har just dessa egenskaper. Bara för att krångla till det lite till :-)
Att arbeta för att hitta bra och sunda avelsdjur som kompletterar varandra är det ansvar vi har som uppfödare. Att kritiskt granska sina tilltänkta avelsdjur är viktigt. En bra fråga att börja med kan vara "Skulle jag kunna tänka mig att köpa ett föl efter de här föräldrarna om jag vet allt som går att få veta om dem?". Om svaret är ja på den frågan så kan det vara dags att planera vidare.
