stuterikry.blogg.se

 

Nej, jag skojar inte. De kom sist, och det var väl inte varken oväntat eller orättvist (mer överraskande att Aska och jag inte kom sist på vår allra första tävling för två veckor sedan). Och vi var verkligen så enormt nöjda med henne, på alla sätt, från avresa till hemma igen.

 

Det här var nästa steg i att träna på tävling i dressyr. Och det var ingen tvekan om att hon tagit till sig precis allt vi hoppades från förra gången, plus träningslägret.

 

Aska tycker att det är sådär att åka och att vänta i transporten är trist. Hon är också lite spänd där, och vägrar oftast ta emot godis eller äta. Eftersom vi är familjen-i-god-tid så får hon ofta träning i att vänta. Det var inget undantag denna gång, och efter toabesök fikade Ella och jag i bilen. Det är ju ändå 2,5 mil till Grankärr ;-) När det närmade sig dags att börja tränsa hörde vi hur Aska började tugga gräs från hönätet - äntligen! Bra tecken på att hon började slappna av.

 

Och så var det. När Aska och Ella var tävlingsutrustade och Ella började rida fram så var det inte alls så stora ögon som sist. Hon har aldrig varit i Grankärr, men vi hade bra läge med start sist före paus, så det var relativt lugnt på framridningen. Det dröjde inte länge innan Ella kunde komma till ridning och det gick bättre och bättre.

 

Närmast före oss startade klubbkamraten och dagens andra fjordhäst Mosegårdens Lancelot. De båda såg pyttiga ut bland alla stora, men de verkade inte bry sig och båda unghästarna skötte sig fint hela tiden.

 

Här fanns collectingring, och som vanligt var det välordnat och trevligt i Grankärr. Aska tittade en del i början, men hann komma till ro under tiden där. Hon fick tid att spana på domarkuren, och visst kunde det finnas en björn borta i skogskanten, men på det hela tog hon miljön utmärkt bra.

 

Och programmet gick jättebra! Bättre form, bättre mellan hjälperna och väldigt duktig hela programmet. De började fint och fick en sjua på serpentinerna i trav - snyggt! Sedan blev det väldigt ivrigt att komma igång i trav efter den fria skritten, så de få stegen mellanskritt gav en fyra. Men annars ramlade in en massa sexor och en del 6,5. I högergaloppen valde Ella att fatta lite tidigt (i hörnet istället för efter) för att inte riskera fel galopp. Det funkade, men gav då en femma (inget att säga om och mycket bättre än att få fel fattning).

 

Vi var så glada redan innan poängen kom upp! Vilken duktig och härlig unghäst vi har! Ännu nöjdare blev vi när resultatet kom. 61,481 %! Superbra ju!

 

Att de var sist i en klass med många duktiga spelar ingen roll. Vi var inte där för att tävla mot de andra. Aska var etta i vår klass, om än etta bakifrån.

 

Hon tog dessutom poäng i Fjordupen, där hon är med och tävlar som unghäst, och nu har Ella och hon ett kval till nästa års unghästchampionat. Hon har även ett kval med mig, och det behövs två. Men det är ekipaget som kvalar, inte hästen, så det fattas ett ändå. Det gör inget, för ska hon vara med så behöver hon minst en tävling nästa säsong.

 

Inte nog med allt detta; hon har också en första (av tre) godkänd ritt för en prestationsmedalj i brons. Visst är det bra att man kan tävla mot sig själv och sina mål! Och det är underbart att ha en så härlig unghäst att förvalta och utveckla.

 

Domaren sammanfattade: "Taktmässigt. God energi, stundtals något väl god energi - blir hastig, tappar då bärigheten något. Förbered galoppdelen ännu mer för ännu mer mjukhet/harmoni. God grundsits:" Ja, inte så fel - stundtals något väl god energi. Det kan alltid gå lite fortare, eller hur, Aska? Det där blir bra att ha - en arbetsvilja och samarbetsvilja som vi bara ska vara rädda om.

Till sist så klev hon nästan rakt in i transporten (bara en kort halvhalt att fundera och sedan sa hon OK, då). Underbart! Ny plats, massa hästar runt om och så är hon med oss. Hon dök sedan med hela mulen i vattenhinken - Ella tror att det var för att skvätta på oss. Det kan vi väl bjuda på efter en sådan dag.