stuterikry.blogg.se

Vi har haft en del extra koll på Finja efter att hon förlorade Ygne. Självklart har hon haft ont i själen och varit ledsen - det har varit tydligt. I början hade hon också en del besvär av ett sprängfyllt juver. Det blev jättestort och droppade mjölk ibland.

 

Men jag avstod från att mjölka ur, även om det var frestande. Så länge det inte fanns tecken på juverinflammation (och det gjorde det inte), så är det mest effektiva sättet att sina juvret att just låta bli att mjölka. Om man drar ur så lättar det för stunden, men man stimulerar till mera mjölkbildning, och så tar det ännu längre tid att sina ner. Dessutom ökar sådana sporadiska urmjölkningar antagligen risken för att det ska komma in bakterier och det blir en juverinflammation.

 

Jag funderade lite på om det hade varit bra att ge henne smärtlindring mot det stinna juvret, men hon var rörlig och verkade rätt välmående, så jag avvaktade (på bilden ovan kanske hon ser lite vissen ut, men hon var rätt nöjd efter en rejäl störtskur - tror den svalkade skönt).

 

Det gick bra. Hon sinte ner utan komplikationer. Att få jobba lite extra på träningslägret var nog också bra - då fick hon annat att tänka på och använde energin till det. Hon fick också byta till en hage med magrare bete.

 

För säkerhets skull kollade jag om dräktigheten i förra veckan. Då hade det gått ett par veckor sedan Ygne dog och jag ville förvissa mig om att allt var bra med det föl hon väntar. I värsta fall skulle ju stressen kunna leda till en kastning.

 

Men det såg bra ut. Skönt! Jag fick se ett fint litet foster, som redan hade huvud, ryggrad och ben. Jag såg den uppifrån simmande i massor av klar och fin fostervätska. Så det var precis som det skulle. Bilden blev kass - jag hade tänkt visa Ella, men råkade viss flytta fokus just som jag tog den. Det vita spöket till vänster är fostret, och det hade jag sett jättesnyggt precis innan... Nåja, det viktigaste hade ju sett.

 

När vi ändå var i farten passade vi på att kolla om Desolett. Hoppet att hon skulle vara dräktig var minimalt, men det var väl lika bra att checka igen. Tyvärr hade jag haft rätt redan förra gången - ingen dräktighet där. Synd, men vi får hoppas på ett fint föl nästa år då. Om det går bra är det bara att vara glad för det. Det är mycket som ska stämma och en lång resa av faror att ta sig genom. Varje gång det går bra är det ett litet underverk att vara tacksam för.