Nästa kapitel...
Ja, idag kommer så nästa kapitel om Ygne. I allra värsta fall kan det vara det näst sista i hans livsbok. Men jag hoppas verkligen inte det. Jag väntar på svar om hans röntgenbilder från igår, och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan.
När vi tog in Ygne och Finja igår morse gick han bättre än någonsin den senaste veckan. Visst var han ännu tydligt halt, men inte så illa som för några dagar sedan. Jag var ändå glad att jag hade bokat besök av veterinär med mobil röntgen.
De kom helt punktligt från Evidensia i Mantorp. Och veterinären gick grundligt tillväga. Kollade noga hans hov, och kom liksom jag fram till att det inte fanns några tecken på hovböld. Han var mest svullen på insidan av benet lite ovanför hoven, och kanske ömmade lite där. Men verkligen kanske på att ömma.
Han verkar liksom Finja vara smärttålig. Jag glömmer väl inte när vi drog ut en lång spik ur hennes hov efter att Ella avbrutit en träning, för hon tyckte att Finaj var ojämn. Tränaren hade tyckt att det såg bra ut, men Ella kände att något inte stämde. Hon hade rätt... Den saken blev inga komplikationer, tack vare tur i oturen och inget vitalt skadat.
De plockade fram röntgenapparaturen. Ygne stod i stallfången helt cool medan det lyftes hov, placerades på kloss, ändrades vinkel och togs nya bilder. Hela undersökningen höll på ungefär en timme, och inte en stund att han stimmade till det. Han smakade lite på röntgenförklädet och grimskaftet, men inga dumheter. Snäll och nyfiken och så otroligt trevlig fölunge.
Efter fyra olika vinklar med röntgen så kunde man på två av dem se att kronbenet var skadat på insidan, liksom på ena hörnet. Veterinären bekräftade min tanke om att en sådan skade troligen hade uppkommit på grund av tramp av annan häst. Den lite för tillitsfulle Ygne hade legat kvar och blivit trampad av någon, kanske av Finja. Det fanns inga skador i huden.
För säkerhets skull ville de också ta blodprov. Mest för att förvissa sig om att det inte fanns en infektion, trots allt. Tre rör togs ur halsen, och även då stod han som en klippa och var bara helt fantastisk.
Det gör det hela nästan ännu värre... Varför ska en så superfin och trevlig unge bli skadad? Nej, livet är väl inte rättvist.
Besöket avslutades med att han fick ett rejält bandage. Om prognos och om han kan bli bra eller inte har vi ännu inte fått svar. Däremot har vi redan fått veta att blodproven var helt normala. Bilderna skickades igår till en annan veterinär för bedömning. Vi hoppas få svar idag. Jag hoppas ju att det ska kunna läka och bli helt bra, men förstås finns frågorna och oron där. Kommer det läka? Kommer det i så fall bli pålagringar eller kan det bli bra?
Väntan är jobbig. Men Ygne tar det hela med ro. Han fortsätter vila mycket. Finja är inte så nöjd, men hon finner sig. Och vi slår en massa gräs till henne och pysslar om dem, medan tankarna maler. Tack till alla som hållit en tumme för Ygne! Jag hoppas det ska hjälpa!
