stuterikry.blogg.se

Hur kan du påstå att det inte är några problem på gården? Du kan väl inte säga annat än att det är allvarligt när du ser så smutsiga djur som vadar i dynga? Sådana människor borde inte ha djur! Riktiga rötägg! Myndigheterna har inte skött sina åtaganden!

Det var inte oväntat att jag skulle få många kommentarer när jag skrev mitt inlägg ”Vem är du att döma” med anledning av de reaktioner och även hat som jag kunde se på nätet. Hat som riktade sig mot lantbrukaren, länsstyrelsen och Arla i första hand. Men många har också gillat och delat det som jag skrev, och tacksamt tagit emot en text som ville ge perspektiv och helhet. Balans och nyanser som fler än jag har saknat.

Det jag har är en del andra erfarenheter. Jag har arbetat många år som privatpraktiserande veterinär med tyngdpunkt på nötkreatur och häst. Då upptäckte jag att när jag blev inkopplad på djurskyddsfall på lantbrukets djur så rörde det sig i stort sett uteslutande om gårdar som sällan eller aldrig anlitade veterinär. I flera fall hade jag aldrig varit i ladugården förrän jag kom dit tillsammans med länsstyrelsen eller kommunen (som skötte djurskyddstillsynen innan länsstyrelsen fick ta över).

Jag kunde också konstatera att det i dessa fall inte var bara djuren som for illa. Det fanns också så gott som alltid en tragisk historia om en människa eller en familj som for illa. Det är förstås ingen ursäkt eller fullgott skäl att inte ta bra hand om sina djur. Men det är en förklaring. Därför blir jag illa berörd när jag ser människor vara så snabba att döma och väljer epitet som rötägg.

Vad vet de om det i det här fallet och i andra? Vad vet de om hur den här djurägaren mår och vad som ligger bakom. Jag vet inte heller, och behöver inte veta. Men jag har sett för många trasiga människor i sådana här fall. Jag bär med mig minnet av deras förtvivlan i blicken när djuren hämtades. Nödvändigt för djuren, men hemskt ändå att vara del av.

Jag har också arbetat några år på Jordbruksverket, och bland annat varit djurskyddschef. Så jag har sett en hel del av djurskyddskontrollen och jag har vid flera tillfällen följt hur kriminella aktivister agerar för att uppnå sina mål. Jag reagerar mot att man i ett program från public service tar emot och visar filmer som är illegalt filmade inne i en besättning. Det är inte bara olagligt, det är också en risk för att intrånget kan leda till att smitta sprids eller att andra skador uppkommer.

Dessutom vet jag sedan tidigare hur vinklade sådana filmer och bilder kan vara. Ofta är det hopklipp från en lång period, och ibland även från mer än den utpekade gården. Självklart ska alla djur ha det bra, men enstaka djur drabbas av sjukdom och skador även i välskötta besättningar, och det gäller ju även sällskapsdjuren. Så ibland kan det finnas magra djur, där det finns en godtagbar förklaring och även utsikter till bättring.

Många har reagerat starkt på filmens sekvens med massor av gödsel i stallet. Jag håller med om att det inte ser bra ut, men samtidigt noterar jag att djuren ser förvånansvärt rena ut. Den mest troliga förklaringen är att något hänt med utgödslingen strax innan, för det fyller på snabbt. Om djuren hade gått i en så smutsig miljö en längre tid hade de garanterat haft stora gödselpansar.

Något som också många har nämnt de 38 anmälningarna som skäl att man kan dra slutsatsen att här är det verkligen illa. Andra ser det som orsak till att veta att länsstyrelsen har gjort fel. Jag håller inte med. När det finns 38 anmälningar är det stor risk att det är något annat som ligger bakom. Ofta en konflikt mellan människor, inte så sällan grannar.

Vem som helst kan anmäla misstanke om djurskyddsbrott till länsstyrelsen. Det kan man göra anonymt om man så önskar. Och det sker många sådana anmälningar varje år, och alldeles för många visar sig vid uppföljning vara obefogade. Så här skriver Jordbruksverket i sin rapport om djurskyddskontroll 2018:

Det är avgörande att effektivisera handläggningen av anmälningsärenden, eftersom de tar stora resurser i anspråk. Nästan 40 procent av utförda kontroller på grund av anmälningar var dessutom utan anmärkning under 2018. Nästintill 14 000 anmälningsärenden kom in till länsstyrelserna under 2018, vilket är en ökning med drygt 800 stycken från året innan. Utmaningen är att hitta de anmälningsärenden som har störst risk för allvarliga djurskyddsproblem och göra kontroll av dessa. Resurserna används då optimalt.

Länsstyrelsen i Jönköpings län är inne på samma sak. De skriver så här på sin hemsida:

Ibland kan det vara svårt att hålla isär sin personliga åsikt om hur djur ska skötas från vilka krav som ställs i lagstiftningen. En hel del av de anmälningar vi får in är inte befogade och djuren sköts enligt lagstiftningen. Länsstyrelsens djurskyddshandläggare lägger en stor del av sin arbetstid på att kontrollera anmälningar som visar sig vara obefogade. Tid som behövs på annat håll, där djur verkligen far illa. Om du tänker göra en anmälan men är osäker på om det finns tillräc​kliga skäl för en anmälan, ring och rådgör med en djurskyddshandläggare.

Och även om anmälningarna i det här fallet inte skulle visa sig vara obefogade, så  konstaterar jag att det i vart fall inte ledde till ett omedelbart omhändertagande som ju blir följden i de värsta fallen. Att en massa djur nu skickats till slakt, som SVT rapporterat, visar snarare att de inte var alltför dåliga, för då hade det inte varit aktuellt. Jag kopplar också detta till de ekonomiska problem vi fått höra om, samt till att det förefaller ha varit överbeläggning. Det är en del i vår rättssäkerhet att man kan få chans till bättring, och man ska få en bedömning som är grundad i regler och inte i tyckande.

Så ja, jag anser fortfarande att det finns viktiga frågor som inte lyftes i programmet. En helhetssyn som jag förväntar mig av Sveriges television, men inser att den tiden nog är förbi. Extra viktigt att vi alla då tittar med kritisk blick, funderar över källor och agendor och framför allt att vi inte luras med i ett drev som vi inte kan stå för.

Ja, och för er som undrar och är nyfikna på mig så kan jag lägga till att jag nu arbetar på Växa Sverige som chef för alla våra djurhälsoveterinärer, efter att innan dess ha haft ett sådant jobb själv. Så jag har besökt många gårdar med nötkreatur och sett många välskötta kor och ungdjur hos duktiga lantbrukare, och jag har varit med om att bidra till att gå från bra till bättre djurhälsa och djurvälfärd. Det är bland annat därför jag är så övertygad i mitt val att välja svenska animalier.