"Ni med morötterna!"
"Jag tänkte på er för ett tag sedan", sa en bekant som vi inte sett på länge när vi träffades på en tävling. "Det är ju ni med morötterna!" fortsatte hon. Vi såg nog lite undrande ut, men fick snart en förklaring.
"Jag tyckte först det var lite lustigt att ni alltid gav morötter när ni suttit upp", fortsatte hon. "Men sedan tänkte jag att det är en bra säkerhetsgrej, att motivera hästen att stå kvar och vänta på sin belöning, både då och ibland annars.
Så nu när jag har en unghäst har jag också gjort så. Jag är ju oftast själv, men tränade honom att stå stilla, och även vid uppsittningspall. Sedan kunde jag sitta upp, och det har gått jättebra. Jag har även använt det för träning av löshoppning, och jag behöver inte ens göra en bana. Han hoppar och kommer sedan till mig. Jag fick inkallning på köpet."
Vi pratade vidare en stund om träningsmetoder. Hästar är i allmänhet snälla, och mer än ett sätt fungerar, men jag tror att det blir roligare för hästen om den verkligen känner sig motiverad. Att hitta något som förstärker det man vill och får hästen att vilja anstränga sig, tror jag är bra både för resultatet och för säkerheten.
Jag vill ju inte bara ha en lydig häst. Jag vill ha en glad häst som tycker det är roligt att samarbeta. Jag tycker att det var en fin berättelse. Att ta med sig kunskaper från traditionell träning, putsa till dem lite grann och fokusera på att förstärka det som är bra och att få träningen rolig, och på köpet säkrare. En glad häst som samarbetar blir ju också tryggare.
Unni hade samma budskap för en liten tid sedan. När Mercedes kom till oss hade hon svårt att stå still vid uppsittning. Hon gick gärna iväg nästan innan ryttaren var i sadeln. Nu väntar hon på sin morot. Står blickstilla.
Ibland måste Unni sitta av på uteritt. Merecedes ser ett spöke och vågar inte gå förbi. Sedan kan det vara knepigt att komma upp, och verkligen viktigt för säkerheten att hästen står stilla då. Och det gör hon! I diken, vid stenbumlingar och andra knepiga ställen. För hon vet att det lönar sig. Infångning och uppsittning tackar vi alltid för med en godis, oftast en skiva morot (och vid infångning får de andra inget - bara den som vi valt ut, så att komma och tigga lönar sig inte. En skiva morot är ett lågt pris för en säker och bra situation, tycker vi!
Mercan tycker en morot är tillräckligt gott för att anstränga sig. Det funkar för att motivera att lära trick och annat. Och vi är noga med att belöning används just som belöning, inte något hästen kan kräva eller tigga. Om man bara vill ge något gott så får det bli i krubban eller på marken. Bra godis är "betalning" för en bra prestation, och ska ges direkt efter. Timing spelar roll, och bra godis spelar roll. Morötter funkar för de flesta och är lätt att ha med i skivor. Men äpplen är bättre och banan allra bäst, om du frågar henne. Vilket är din hästs favoritgodis?
"Och vi är noga med att belöning används just som belöning, inte något hästen kan kräva eller tigga. Om man bara vill ge något gott så får det bli i krubban eller på marken. Bra godis är "betalning" för en bra prestation, och ska ges direkt efter. "
Jag har funderat mycket på det där med belöningar och hur man hanterar detta annorlunda i hästträning än i hundträning. Och varför jag inte kan komma över att jag har svårt för hur det blir när man som pappas grannar (inte dom med fjordingarna) hela tiden har morötter i fickorna och ger hästarna. Och man får hästar som hela tiden håller på och försöker plocka i fickorna. Jag tror att nyckeln är i det du säger som jag citerar ovan - lika viktigt som att ge vid rätt tidpunkt är att låta bli att ge vid fel tidpunkt. Alltså - ge när man har fångat in hästen men inte ge när man bara går ut i hagen och hälsar på. Då kan man klappa och småprata och jobba på sitt anseende genom att vara den som kliar så bra på sköna ställen. Eller vad tänker du?
Genom att läsa om er och morötterna har jag väl gjort en motsvarande insikt som den du citerar, att det faktiskt kan vara värt att belöna "som man belönar en hund" även med hästar, vid sådana tillfällen då det passar. De behöver ju faktiskt också lära sig att det är så det funkar: man gör något och så får man godis. Kan de inte det så funkar det inte att lära dem "trick" av det slaget. Sedan är det ju så att mycket av det som hästar ska lära sig inte kan läras in och belönas på det sättet: ridning är ju nästan helt och hållet en kontinuerlig dynamisk kommunikation mellan häst och ryttare som inte ger utrymme för andra belöningar än att lätta på skänkeln eller tygeltaget.