Nej, det här inlägget ska inte handla om att äta insekter. Rubriken valde jag för att när jag såg Mowgli i Djungelboken och den klassiska repliken "Äta myror?!", slog det mig att en del låter ungefär som Mowglis ton när man föreslår att de ska ge sina hästar halm att äta.
Jag har fått höra det mesta, och till de vanligaste kommenarerna hör att hästen får halmbuk eller blir tjock. Andra säger att hästen hetsäter och dammsuger all halm, alternativt att den inte äter halm. Det finns alltså många varianter, och så finns det förstås de som har svårt att få tag på halm. Speciellt i Norrland kan det vara så, och förstås vissa år då det är ont om halm överallt. Ibland är det svårt att skörda halm.
Och bra halm kostar en del. Jag brukar köpa från östgötaslätten, och är noga med att få frisk och fin halm. Sådan kan man vid behov lagra i flera år, om den får ligga torrt och bra. Så jag brukar köpa fullt lass, alltså bil och släp, om jag får fatt i det. Det är runt 40 rundbalar, lite beroende på diameter. Det finns minst tre olika storlekar på rundbalar, och så finns det fyrkantbalar. Småbalar går knappt att komma över längre. Och fyrkantbalar kan jag inte hantera utan traktor.
Jag tycker att den är värd pengarna. Det är en bra grund för att få välmående hästar och minimera risken för kolik. Som jag ser det så är de viktigaste förebyggande insatserna mot kolik (jämför gärna med kurvan över kolikfall över olika månader på bilden nedan):
- fri tillgång på friskt grovfoder (i vårt fall delvis halm, delvis ensilage),
- fri tillgång på vatten i lämplig temperatur och bra hygien samt
- fri tillgång på möjlighet att röra sig i flock på tillräckliga ytor och med hyfsat underlag.
Dessutom är det viktigt för hästarnas välfärd - att må bra i både kropp och själ. Hästar är gjorda för att beta en stor del av dygnet, och det gör att de har behov av att få tugga grovfoder under många timmar per dygn. Då får tarmen fibrer och fungerar (och allra bäst brukar den må om den slipper kraftfoder som i sig kan öka risken för gaskolik). Och då minskar hästens stress, för den får utlopp för vad den är programmerad att göra.
Jag minns en unghäst som ägaren önskade få lugnande medel till för att kunna rida den. Den stod många timmar på box och med begränsad grovfodergiva och boxen strödd med spån. Det var inte möjligt att få ha den ute mer, så jag sa att den skulle ha hö att äta - alltid. Det räckte för att få en harmonisk häst i det fallet. Den behövde inget lugnande.
Jag tänker också på hur stressad Desolett var när vi köpte tillbaka henne första gången. Då var det sommar, och hon släpptes på sommarbete. I början åt hon hysteriskt, betade och betade. Hon hade fått stå på box i många timmar per dygn, med bara spån, för att hon inte skulle bli tjock. Hon var inte tjock, men hon var stressad och hon gjorde allt vad hon kunde för att kompensera sin begränsade ättid.
Efterhand har hon lugnat sig med det. Hon kan gå på naturbete, som alla våra andra, utan att bli fet. Och hon har grovfoder att äta jämt. Men ibland märker man av hennes gamla minnen. Hon kan glufsa i sig stora mängder halm och komma ut rund som en boll om magen. Så gjorde hon aldrg förut. Och hon tigger och krafsar efter mat på ett sätt som hon inte heller gjort innan.
När jag ser henne så kan jag förstå de som säger att deras hästar hetstäter halm. Hon är lite åt det hållet. Men det blir bättre och bättre. Kanske förstår hon att maten inte tar slut. Eller så blir hon mätt helt enkelt.
Även när hästarna stod på box hade vi halm till alla, också då vi övergick till att strö med torv. Alla hade sagt att man måste stålsko alla kanter i stallet för att hästarna inte ska gnaga. Så det gjorde jag, men jag glömde några ställen. Det visade sig inte spela någon roll. För de gnager inte om de inte lärt sig det innan (Desolett kan gnaga lite också numera), och har tillgång till något bättre att äta. Gnagandet signalerar frustration över otillfredsställt tuggbehov. Gnaga ris och grenar kan också funka till en del.
Det är skönt att de inte gnager. Men framför allt tror jag att det är viktigt för hästars välfärd att verkligen ha tillräckligt med grovfoder. Om de är mer svårfödda än våra så kan det förstås vara hö eller ensilage helt och hållet. Med rätt foder klarar sig de flesta hästar på bara grovfoder och mineraler. Det blir både billigare och bättre! Det kittlar helt enkelt dödsskönt i kistan med rätt foder ;-)
Intressanta erfarenheter. Jag är tacksam att jag knappast erfarit annat än hästar med riklig tillgång på både grovfoder och utevistelse.
Men jag undrar: har du någon uppfattning om hur mycket halm era hästar verkligen äter? Ser du dem äta halm i ligghallen? Jag undrar för min erfarenhet är att om det finns växtlighet på marken och den går att komma åt och det inte är helt förfärligt väder så går hästarna väldigt gärna och betar. Har ofta sett dem lämna inte helt uppätet (fint) hö, för att gå och beta till och med när de måste krafsa bort snö. Fast de inte kan få i sig särskilt mycket.