Darra invärtes
"Du darrade bara invärtes, sa Puh, och det är det modigaste sättet att inte darra, som finns för ett Mycket Litet Djur"
Jag tänker ofta på det här citatet ur Nalle Puh när vi tränar Aska. Hon är så modig och härligt frejdig, och det är lätt att missa när hon darrar på insidan. Då är jag rädd att det kan bli för mycket för henne, och kanske ett bakslag, om man bara går vidare.
Så fast hon vill hur mycket som helst så försöker vi ta saker och ting stegvis. Vi bygger på med mer och mer i en takt som vi hoppas är lagom både för kropp och själ. Och förstås behöver hon få nya utmaningar och känna sig duktig. Att få lyckas är ju ett sätt att komma vidare, och bli ännu modigare.
För några dagar sedan tog hon sig en rejäl titt på de skumma fåren. Hon hoppade inte omkring alls, men nog darrade hon på insidan. Efter en stund slappnade hon av och skrittade nöjd vidare, med ett par frustningar.
Att åka till ridhus och genomföra en programridning var ett annat sätt att ta saker vidare. Hon hade varit där förut och tränat, men det var ett tag sedan, så det var nyttig övning att komma iväg. Den här gången fick Ella rida onlinedressyren, och jag filmade.
Aska är inte helt redo för lätt C än, men bra på väg, så vi valde det som en nyttig utmaning. När Ella ridit fram startade hon programmet. Jag började filma.
Och nog är det konstigt. Det fanns ingen domare där, bara jag med min telefon, precis som vanligt. Men plötsligt blev det program. Ella spände sig lite, Aska började springa och Ella blev hård i handen. Det blev inte bra alls. Fast det hade gått strålande nyss. Vi avbröt mitt i och bestämde oss för nytt fokus.
Jag, som är en duktig läktarryttare, gav ett par tips. Andas, ner i sadeln, rid med kroppen och ta ingen strid i munnen, och så lite lugnare.
De började om, och nu darrade de minsann inte längre. Det blev en fin början av programmet. Sedan blev det fel galopp och fel en gång till. Där tappade de lite fokus båda två och slutet blev inte alls så bra som början.
Men verkligen en nyttig övning. 57,4 % fick de ihop allt som allt när vi hade skickat in filmen. Det tycker jag är en godkänd början, och jag vet att det finns potential att hitta mer snart. Vi ska träna vidare och kommer ta ut henne på några tävlingsplatser i höst med. Bara för att genomföra och uppleva allt detta. Det räcker som mål till att börja med.
För även om hästar inte precis är några små djur, så är de oftast rätt små och rädda på insidan. Det är vår uppgift att visa dem en trygg väg vidare och hitta förtroendet. Något att jobba med varje dag.
Åh vad jag blev inspirerad! Nu får verkligen målet bli att rida och filma ett dressyrprogram innan hästen flyttar hem. Jag tycker ni är så duktig allihopa :)