Gul fetknopp och vitblära
Vi har en massa gula fetknoppar här. Ja, jag tänker faktiskt inte på de där fyrbenta i hagen, även om de är lite sommarrunda just nu. Speciellt de yngsta är i gott hull, och det tänker jag att det kan de gärna få vara. De växer så det knakar, och de behöver ha lite hull för att må bra.
Nej, jag tänkte på de gula fetknopparna som växer längs vägkanten i stenrösena och även på körbron upp till vår höskulle. Fina blommor som piggar upp med sin gula färg.
Alldeles intill de gula fetknopparna vid stenröset i norra kanten av vår mark hittade jag en annan blomma, som jag inte kunde namnet på. Förr hade jag letat i en flora. Idag tog vi hjälp av en app och hittade snart namnet på den höga, eleganta skönheten: Vitblära.
Jag kan inte låta bli att skratta åt det: nog låter det lite som Mercedes och fjordingarna: vitblära och gula fetknoppar... Det är visst kantig fetknopp, sa Peppe som studerade mer noga i sin app. Jaja, kantiga vet jag inte om de i hagen är...
Men jag har alltid gillat att lära namn på växter. Man ser liksom fler när man kan namnet på dem. Nyss lärde jag gåsört, och insåg att de finns precis överallt i vägkanten. Innan hade jag knappt lagt märke till dem.
I år är det frodigt och massor av blommande växter. Jag tar chansen att lära några nya denna sommar, och glömmer väl några med. Men vitblära ska jag försöka minnas.
Nedan fyller jag på med blåklockor och gulmåra, blåklint och åkertistel. Och så en liten fetknopp, som växer och trots en massa bus börjar vara precis så platt över ryggen som man ska vara om man har en duktig hästmamma.
Kärrtistel och mindre blåklocka.