stuterikry.blogg.se

Det är så väldigt olika hur ston visar brunst, kan jag konstatera efter många år som hingsthållare, och därtill ett antal somrar som stuterflicka. Olika länge, olika tydligt. Ofta är de lika sig själva, gång från gång, men ibland är det olika också. Om man ska få bra resultat av hingsthållning måste man vara både engagerad och noga, och villig att lyssna på hästars olika signaler.

 

Det var rätt uppenbart när vi hade tänkt betäcka Desolett på fölbrunsten. Det var hon inte alls redo för. Fast hon är gammal och trygg och var hemma så var det inte att tänka på. Hon oroade sig så för sitt föl redan när vi hämtade dem i hagen, att vi gav upp redan innan vi lämnat hagen. Hon var inte dum, och inget hände. Men vår bedömning var att hon inte hade tid att visa brunst och låta sig betäckas just då.

 

Så vi inväntade nästa brunst. Den kom som den skulle. Hon är inte som Aska och Mercedes som kan stå vid staketet och kissa ofta, ofta, och hoppas att få träffa hingsten. Mercan gnäggar åt honom också. För några dagar sedan testade hon även sin repetoar av trick för att försöka fånga hans uppmärksamhet (eller för att få oss att ta henne dit?).

 

Nej, Desolett säger inte så mycket. Men jag iakttog hennes beteende och kollade noga på slemhinnorna. Jag fick också se riktigt bra brunstslem någon gång - det är inte alls alltid man har den turen. Men halt och tråddragande är det förstås ett prima tecken. Vi väntade till ungefär tredje dagen, eftersom vi vet att hon har ganska lång brunst.

 

Sedan tog vi ner henne och Fägre till betäckningsbommen. När jag tog ut Brizard lyfte hon på svansen och kissade. Hon var tydligt brunstig. Men fortfarande rätt orolig för sitt föl. Så hon skickade ut bakbenen rejält ett par gånger. Inte precis så hon brukar bete sig, men är man rädd om sin unge så...

 

Och faktiskt var det inte så dumt alls. Jag har haft vissa bekymmer med att Brizard gärna vänder och slår mot stona. Han har gjort det några gånger, typ precis när han är på väg av, om han inte har lyckats få till det som han tänkt. Som om det skulle hjälpa.... Inte helt enkelt att parera, även om jag försökt avstyra sådana dumheter.

 

Men nu var det han som fick en smocka. Efter det försökte han konstigt nog inte slå mer. Han backade kvickt undan i stället. Han betäckte henne utan strul, och verkade ha lärt läxan.

 

Jag avvaktade 2,5 dygn innan vi provade igen. Jag vill inte betäcka ett äldre sto för ofta - varje betäckning innebär en viss infektionsrisk. Men då såg hon ännu mer brunstig ut, stod till och med vid staketet med spetsade öron mot hans hage, så det var nog inget annat än att ge det en chans till.

 

Och visst var hon brunstig. Hon traskade hemåt med spetsade öron och brydde sig inte om att Fägre och jag kom på efterkälken. Så jag släppte honom igen, och vi tog ner Desolett ensam. Nu var faktiskt den ängsliga kycklingmamman så brunstig att hon tyckte det var helt OK. Nästan bättre att ha ungen i flocken, tror jag (fast det hade hon inte tyckt tidigare).

 

Brizard uppförde sig som en gentleman och Desolett var också väldigt vänlig mot honom. Han visade inga dumma tendenser alls, och backade lydigt undan när jag bad honom. Vi hoppas att årets säsong är avklarad med detta, och att Desolett nu också är dräktig. I så fall fick vi en riktigt bra avslutning, och det känns som att Brizard har börjat förstå att man kan vara både tjusig charmör och lydig pålle samtidigt.

 

Jag hoppas verkligen vi får två fina föl efter honom här, för jag tror att de kan bli rilktigt bra. Bortsett från det där att han har försökt slå mot stona några gånger så har han skött sig så bra och är en riktigt trevlig häst. Han har ett riktigt bra temperament. Känns bra att jag tror att vi kommit en bit mot att få bort de där dumheterna. Jag tror att han är mer trygg i förväntningarna nu. Han är ju bara tre, och när han vuxit färdigt är han nog ännu finare!  Och det är ingen tvekan om att det är en väldigt trevlig hingst, som jag är glad att jag fick låna.