Mycket att kolla första timmarna
Fölningen och de första timmarna i livet är en riskfylld period. Med bra koll och kunskap kan man upptäcka att något inte stämmer och förhoppningsvis hinna åtgärda innan det är för sent.
Jag påminde mig om det när Ygne föddes tidigt i lördags morse. Det var en fin och lugn natt, mild och vacker. Men man är ju trött, så det är klart att sängen lockade vid den tiden. Samtidigt så är det ett skådespel och underverk man får beskåda, och som sagt några viktiga timmar att ha koll.
Själva fölningen är kanske det allra mest kritiska. Som tur är så går det oftast bra, men om det inte gör det så går det fort till katastrof. Får man behålla stoet ska man vara glad i ett sådant läge. Det tänkte jag inte skriva mer om i dagens inlägg.
Och sedan måste fölet få möjlighet att andas, inte ha hinnor över näsborrarna. Det går också oftast bra, men flera friska och fina föl förloras på detta sätt, tyvärr. Om bara detta är fixat så är det bra om sto och föl ligger kvar en stund. Blod från moderkakan hinner då pumpas över till fölet, som får värdefulla extra resurser. Navelsträngen går oftast av där den ska helt av sig själv, och endast i undantagsfall behöver man göra något åt det. Att pilla, klippa eller binda om, ifall det inte behövs på grund av en kraftig blödning, ska man undvika för att minska infektionsrisken.
Att fölet kommer upp och börjar dia så snart som möjligt är sedan superviktigt (men låt dem som sagt ligga några minuter, för det tar en stund innan de är uppe. De flesta pigga föl har klarat detta inom två timmar, och har det gått fyra timmar så är det dags att hjälpa till. Ofta är det bästa att mjölka ur och nappa först, och sedan stötta med diandet. Man kan föra fram fölet, men inte huvudet - det får man locka fram istället.
Om man är osäker på om fölet diat så är det bra att veta att de diar väldigt ofta - flera gånger i timmen, så stannar du en stund bör du se det. Blanka spenar, som på bilden, är också ett gott tecken. När fölet har diat brukar de hänga ganska rakt ner, för juvret är mindre spänt då. Vissa ston har dålig råmjölk, t.ex. om hon läckt mycket mjölk, och då kan det behövas veterinärhjälp. Det går att ta prov och kolla om du är orolig för detta.
När fölet föds har det skyddande putor på hovarna. Detta är för att skydda stoets livmoder och förlossningsvägar, och sedan är de bara i vägen. Ibland kan man hitta dem på marken där fölet föddes. Stoet hjälper ofta till att bita bort dem. Man kan tycka att det ser lite våldsamt ut när stoet "biter" och masserar sitt föl efter födelsen, men i de allra flesta fall är det naturligt och bra, och ingen fara alls. Det finns dock enstaka ston som är aggressiva mot sitt föl, och då måste man ingripa. Lägg dig annars inte i om det inte behövs - det kan stressa mer än det gör nytta.
Efterbörden släpper ofta snart efter fölning. Kolla gärna att allt är med. Om den hänger ut så klipp inte av - tyngden är bra för att få ut den, men du ska inte dra i den. I värsta fall framkallar du då livmoderframfall, som är ett livshotande tillstånd. Ring veterinär om efterbörden är kvar mer än tolv timmar.
En annan sak som ska ut är tarmbecket. Det är den första avföringen som kallas så. Den ska komma ut under de första timmarna. Om fölet krystar mycket eller har koliksymtom bör man kontakta veterinär för hjälp och koll om det är förstoppning. Det kan bli liknande symtom om urinblåsan är skadad också.
Ja, det är en orolig första tid. Mycket att kolla, mycket som ska funka. Men det är ju också underbart och roligt när det fungerar. Det är ju knappt att man kan slita sig ifrån det nya lilla livet. Men tänk på att din tid att mysa kommer - låt stoet och fölet knyta sina band i lugn och ro först.