stuterikry.blogg.se

I söndags kväll flyttade vi Finja med Ygne och Desolett till en egen hage. Desolett hade ändrats en hel del främst i juvret under helgen, och jag hade inte lust att hon skulle föla i sällskap av Mercan, som är onödigt nyfiken i sådana lägen. När jag kollade henne efter flytt till ny hage tänkte jag att det nog skulle dröja ännu något dygn. Spenarna var inte ifyllda, och det som fanns i var tunt, blekt blask. Så jag sov lugnt hela natten.

 

Men förstås gick jag ut tidigt på morgonen och började dagen med en hästrunda. Aska, Brimi och Merecedes berättade att de inte alls var nöjda med den nya ordningen. Finja gick och betade inte alls långt ifrån dem, men var fanns då Desolett. Nog för att hon brukar kunna drömma sig bort en bit, men jag nästan såg på Finja att det var något annat nu.

 

Och snart såg jag henne. Desolett låg ner och på marken framför henne låg ett föl! Båda skuttade upp när jag var på väg, och jag fick komma fram och titta. Ett långbent hingstföl med fint huvud, ännu våt, så antagligen 1-2 timmar gammal. Delar av efterbörden låg på marken, men en stor del fanns kvar och lite hängde ut.

 

Jag var osäker om han diat och ännu mer osäker blev jag när jag såg att Desolett helst ville ligga ner. Hon hade ont i magen, antagligen starka eftervärkar. Jag mindes att det varit så även när Indor föddes för många år sedan, och att Carina sagt att det var så även då hon fick Frivelle. När Indor var ny orkade hon ändå låta honom dia, men nu lade hon sig ner när fölet försökte. Inte så konstigt, eftersom mjölknedsläppet orsakar sammandragningar i livmodern. Jag vet hur det känns.

 

Men det var inte något bra läge för fölet! Jag gick hem efter Ella och vi provade att få honom att dia, men insåg snart att här behövdes det medicin. Att ge medicin direkt i blodet ute i en hage är kanske inte drömmen för en veterinär, men med kännedom om världens snällaste patient, en bra bit hemifrån, så valde vi att hämta grimma och vad som behövdes för behandlingen istället för att ta hem hästarna. Vi tog också med vatten och lite godis.

 

Jag behandlade henne med både smärtstillande och livmodersammandragande, med förhoppning att hon skulle må bättre och att vi skulle lyckas bli av med efterbörden. Min snälla häst låg ner och lät sig behandlas.

 

Hon reste sig sedan och såg lite nöjdare ut, men lade sig och jag tänkte att det nog var dags för efterbörden. Med lite försiktig torkvering (inte dra, men snurra den med sig själv) så kände jag hur den kom glidande. Hela slank ut mjukt och fint. Härligt!

 

Sedan reste hon sig, och jag lotsade fölet till spenen. Jag mjölkade ur lite på fingrarna, så att de blev goda att suga på och lockade med dem fram den lilla munnen till spenen. Snart sög han ivrigt, och jag tror faktiskt att det var det första han fick i sig.

 

Desolett gjorde sitt bästa som mamma, men hon mådde inte helt bra, kunde jag se. Hon hade ännu ont. Jag bestämde mig för att komplettera med ännu ett läkemedel, en annan typ av smärtlindring, inte minst som jag av det första gett ganska försiktig dos.

 

Det gjorde skillnad. Hon åt och drack det vi haft med oss, och fölet fick dia en gång till. Sedan lade sig först han, och så hon alldeles inttill. Och medan Ella och jag satt där och tittade förstod vi att vi hade fått vakten. Desolett sov i tio minuter, och lutade huvudet mot sitt föl.

 

Sedan var hon redo att jobba vidare som mamma. Vi gick hem för frukost och för att börja jobba. Dagens första möte hade jag redan fått boka om, men nu var det dags att ta tag i resten. Fantastiskt att kunna jobba hemifrån en sådan dag och ha ett så flexibelt och bra arbete! Och så förstå att ha turen att ha världens bästa hästskötare hemma. För även om man är veterinär, och det är ju fint när sådant händer, så behöver man en person till. Att vara ensam som både hästägare och veterinär är tufft.

 

Ella var också uppe och tittade till dem flera gånger under dagen, och jag med på lunchen förstås. Allt såg bra ut, så nu hoppas vi att det ska fortsätta vara bra. Vi fortsätter att hålla ett vakande öga på dem - det blir många turer till hagen nu! Bilden precis nedanför här är från kvällen, då Desolett betar lugnt och fölet äter och vilar som han ska. Sedan följer lite fler bilder från de första oroliga timmarna. Men nu hoppas vi att allt ska fortsätta bra!