Dag e. Dagol 7642

Jag har ett minne från när jag var liten av en jättestor fux med halmgul svans. Jag stod bakom honom i stallet hemma. Det är allt jag själv minns av Dag, min fars sista häst innan fjordhästarna kom in i våra liv några år senare.
 
Men jag har fått höra mycket om honom, och om vilken fantastisk häst han var. Han var en arbetshäst, och han var en riktig arbetskamrat. Vad jag har förstått så hade han och min far en sådan speciell relation som är ganska ovanlig, men helt oförglömlig när man får uppleva den.
 
Han fick arbeta mycket i skogen. Dra ut kälkar med lass till upplagsplatsen, eller dra ut en stor stock. Första vändan körde far honom. Sedan kunde Dag själv. Far behövde inte styra och akta sig för att komma i kläm mellan träden och lasset. Dag gick den rätta vägen, och han genade inte. När han var framme stannade han och väntade. Backade ett steg och klev ur drag, och sedan väntade han tills min far kom och allt var avlastat.
 
 
Jag var ibland ledsen att jag inte hann uppleva mer av denna häst, och jag vet inte riktigt hur gammal han blev. Jag har inte heller sett bild av honom förrän i förra veckan. När vi tömde min fars lägenhet efter att han gått bort, fanns det ett foto framme på soffbordet. Det var en bild på en jättestor fux, och det var Dag. Min bror berättade att far visat kortet bara ett par veckor tidigare och att de hade pratat om Dag.
 
Min bror hade fått veta att Dags far hette Dagold. Jag bestämde mig för att följa denna ledtråd, som jag inte förr hört talas om. Jag var nyfiken på Dags bakgrund, och kontaktade Jan-Sivert på Ardennerföreningens kansli. Och visst hade han svaret - som så ofta.
 
Han hittade Dagol 7642. En hingst som var född 1935, och som blev A-premierad 1951. Han var prisbelönt med avkomma vid hästutställningen i Eksjö 1951, och såldes sedan två gånger 1952. Först i april till Morup i Halland och sedan samma månad vidare till Anton Linder, Nordanå i Våxtorp.
 
Det var Linders namn som min far nämnt för min bror. Det stämde, och vi kunde knyta ihop historien. Dagol fick inte några fler priser efter det, så vitt jag vet, snarare gick nog avelskarriären utför. Stomaterialet i bygden var inte det bästa, och många av stona var inte renrasiga. Det var nog inte Dags mamma heller, om jag är rätt underrättad. Det ska ha funits en del av svenskt halvblod i henne, och det verkar inte otroligt.
 
Men Dagol kanske spelade en annan viktig roll. Han producerade användbara brukshästar, hästar som gjorde ett viktigt arbete i den tidens jord- och skogsbruk. Om det fanns fler som var lika älskade som Dag vet jag ju inte, men det skulle inte förvåna mig. Och jag har till slut fått en större bild än bara från när jag som barn blickade upp mot en stor häst med vacker svans.
1 kommentar
Anonym

Dag lär ha varit 100% korrekt och behövde aldrig verkas . Hovslagaren vad bara lyfte hovarna och sa redan perfekt.

Svar: Jag blir bara mer och mer nyfiken på hans mamma Tora. Undrar om det finns något foto på henne.
Stuteri Kry