Sitta rätt
Jag har varit på sitsträning ihop med Aska. Jag tyckte det lät intressant redan första gången jag hörde att de hade ett sådant erbjudande på Tranås ridklubb, men då kunde jag inte få ihop det i kalendern. Nu gick det att lösa och jag tog några timmars paus från datorn innan jag återvände och jobbade klart för dagen - fint med flexibilitet i jobbet!
Jag visste inte riktigt vad jag förväntade mig, men tänkte att det var värt att testa att höra vad en person som kunde både ridträning och kiropraktik hade att säga om position till häst. Jag har ju mina saker som jag jobbar med, och till det en del mindre sviter efter benbrottet för nu rätt många år sedan.
Vi fick börja med att skritta runt på lång tygel, och jag kan väl redan nu säga att vi kom aldrig längre än till trav med lättridning på fyrkanspåret den här gången - det var svårt nog.
Jag gillade att det var fokus på hur jag hade min kropp, och att det också kopplade till hur jag påverkar min häst. Det är ju saker som jag iakttagit själv, och jag har lyckan att ha en häst som är snabb på att ge mig återkoppling. När jag till slut hade hittat balans och bra läge i lättridningen fick jag direkt kvitto - nästan samtidigt av både tränaren och Aska. Den förstnämnda i form av berömmande ord, och den andra med en frustning. Härligt!
Hon startade med mina fötter. Hur många gånger har man inte hört att man ska trampa ner hälarna? För många för min del, verkar det som. Jag kör ner dem hårt, och det blir lätt så att underbenen åker fram samtidigt. På köpet kniper jag då med knäna och spänner höftleden och så kommer bäckenet också lite fel. Så här kan det se ut (jag har inga bilder från den dagen, men det går ju se på gamla bilder):
Jag fick testa med två mjuka bollar, först en under varje sittben och senare under knäna. Det var en underlig känsla, men det gav perspektiv och lite aha. Och medan jag satt där och gungade ovanpå bollarna fick jag jobba med att ha lika tyngd över hela fotens bredd i stigbygeln. Jag har en tendens att lägga tyngden på utsidan där, och som sagt köra ner hälarna. Lite samma här:
Det kändes verkligen som att jag stod på tå (nästan), fast verkligheten var väl snarare att jag slutade att sänka hälarna så mycket. Men genom att få ordning på foten och belastningen i stigbygeln så lossnade allt hela vägen upp till bäckenet.
Sedan tappade jag bort det redan när jag skulle rida lätt. Hur ska man klara mer än en sak samtidigt? Om igen och om igen. Till slut lyckades jag ha kvar foten rätt OCH rida lätt på ett sätt så att bäckenet och sittbenen landade rätt i sadeln. Då kom frustningen! Kanske lite mer så här (men stigbygeln borde vara lite längre in):
OK, jag fattar. Det är bara att jobba vidare med detta. För jag kände ju också att jag hittade balansen. Det var ovant och stramade lite här och där, men det kändes också bra, typ direkt. Och det stämmer bra in på vad andra tränare har sagt åt mig. En del saker som de försökt förklara fick nytt ljus i och med detta. Om jag tänker på fötterna så följer annat med, och det handlar ju om att hitta lösningar, inte skapa låsningar.
Aska ställde upp, och jag var glad för hur bra hon följer med i svängar och vändningar även på helt lång tygel. Jag fick beröm för mjuk hand, och en del andra saker som fungerar bra.
Men att bryta ovanor tar tid, så jag började redan nästa dag. På uteritten påminde jag mig om fötterna så ofta jag kunde, och oj så lätt man trillar tillbaka! Men jag vet ju att om jag bara rider bättre så kommer min häst att gå bättre, så jag lovar jobba på det! Tillsammans med God ridning, som jag testade tidigare i höst, och mina vanliga träningar så har detta verkligen gett inspiration.
Det här har jag tänkt jättemycket på genom åren. Sits och följsamhet är ju otroligt viktigt. Det är antagligen alltid viktigt hur man står/går/sitter/rör sig/gör saker (se Alexander- och Feldenkrais-metoderna) - det påverkar hur man mår och hur man gör saker. Men ingenstans är det så kritiskt som när man rider, för där påverkar man direkt en annan individ och man påverkas också själv av hästens rörelser, och ens förmåga att rida vettigt med inverkan påverkas jättemycket av hur bra man kan hantera detta att kontrollera sin egen kropp på hästen i rörelse.
Och jag har själv ingen talang för detta, till skillnad uppenbarligen från en del av de som har undervisat mig (=pappa), som eftersom de själva kan det naturligt inte har något språk för att lära ut det till den som har mindre lätt för det.
Jag har senare hållit på mycket med Iyengar-yoga där det är enormt fokus på hur man utför rörelser. En lektion är full av hänvisningar till att "känna hur fotens i alla dess fyra hörn har kontakt med underlaget" och "lyfta knäskålarna". Det är jättekonstigt i början, men med tiden lär man sig att omvandla de märkliga ordreferenserna till kroppens referenser och det fungerar.
Om jag skulle ta upp ridningen igen skulle jag verkligen sakna den typen av hjälp och instruktioner. Det låter precis som det var vad du fick i den här träningen!