Både ledsen och glad
Jag hade svårt att somna i söndags. Låg och tänkte på Mercedes som hade flyttat till sitt nya hem tidigare på dagen. Och jag kände mig ledsen. Det var tomt i hagen utan henne.
Samtidigt var jag också glad. Glad att ha hittat en familj som verkade vara precis hennes rätta. Det kändes riktigt bra.
Men ändå. Det hade gått fort, och kanske hade jag inte riktigt hunnit med. Blandade känslor behövde tas om hand.
Unni hade bett mig komma med upp i hagen och ta bilder sista morgonen. Hon var inte nöjd med dem. Det är inte så lätt att ta de där sista fina minnesbilderna när både den som är på bild och den som tar dem är ledsna. Mercedes var väl som vanligt.
Så vi gav upp rätt snart. Unni stack ut och red i stället. Det blev en tur ute med friska galopper. Jag tänker att det är ett bra minne.
Sedan grät hon när transporten hade rullat ut. Hon hade godkänt köparna och hon hade själv valt att ta en paus med ridningen. Men ändå. Jag förstår henne. Jag kände mig också tom. Det är väl bara som det ska.
