stuterikry.blogg.se

Fast vi tränar alldeles för lite, Hassle och jag, så går det framåt. Det blir glest mellan gångerna jag rider. Ibland har jag inte tid, ibland har det varit för hårt eller isigt för en oskodd häst. Det senare blir det ju mindre och mindre problem med, förstås.

 

Och i påsk passade vi på att rida runt kring WE-hinderna som jag hade satt upp till Aska och mig att träna på. Även om jag inte känner mig redo att rida alla med Hassle än, så är det väldigt bra att ha en del saker på banan när man rider en ovan häst.

 

I varje fall tycker jag att det är enklare att få koll på hur bra precision man har. Eller kanske framför allt att det blir tydligare för hästen varför man vill att saker ska ske på en viss punkt. När Hassle höll på att trava rakt på en tunna lyssnade han lite bättre sedan...

 

Fast totalt sett tycker jag han verkligen är uppmärksam och lättlärd. Han har alltid varit lydig och vill rätt, men i början hade han lite svårt att komma till ro. Nu är han mer avspänd och framför allt inte orolig med munnen, utan tar emot hjälperna lugnt. Han har börjat förstå framåtdrivande skänkel. Nu kan man både starta från halt och komma fram i trav utan röst eller smackning.

 

Och det börjar gå att forma lite grann åt båda hållen. Han är stel åt vänster, men jag tycker det blir bättre, och han spårar bättre.

 

Han är härlig att sitta på! Man har en bog och en hals framför sig på ett sätt som man önskar, och jag tror att han kommer bli härlig att galoppera på. Där är vi inte riktigt än, delvis för att jag inte är onödigt modig, delvis för att jag vill ge honom ro och förtroende innan jag trycker på lite till. Han är inte lat, så jag tror det kommer falla sig naturligt när det blir dags. Kanske väntar vi till hösten, för nu har vi inte så lång tid kvar att träna i vår. Men det känns helt OK.