(Kon)centrerad ridning
Lite som ketchupeffekten blev det. Alltså först kommer inget, och så inget och sedan massor. Fast också något extra och nytt, och det brukar det ju inte vara med ketchup...
Vi har haft ett år där träningar och tävlingar inte flutit enligt plan. Aska skadad och sedan jag opererad. Många roliga träningstillfällen som fick bokas av.
Men nu, när man faktiskt verkligen behöver extra inspiration i mörkret, så har det istället blivit extra mycket.
Vi har tränat för Inger som vanligt, och genom att turas om att rida, Ella och jag, har vi lyckats få ihop planeringen alla gånger. Roligt och nyttigt är det!
Sedan har det ju varit WE-träning med Mia - också jättebra och inspirerande. Det jobbar vi vidare med och bygger nog en bana igen om ett litet tag.
Och i söndags provade vi något nytt, i varje fall för mig. Centrerad ridning läste jag en bok om för många år sedan. Har letat efter den, men hittar den inte. Kanske var den lånad, boken som Sally Swift skrev.
Då hade jag inte möjlighet att träna för en instruktör som kunde detta. Nu kunde vi få boka Pernilla Elving, som kom hem till oss i söndags och Ella och jag fick rida.
Det var iskallt och snöigt, men ställa in - nej! Vi red, och det var kul!
Metoden går ut på att hitta sin egen balans, så man kan rida bra och ger hästen bra förutsättningar. Det brukar ju Aska säga åt oss ibland, och våra andra träningar strävar också åt det hållet.
Så ingen motsättning, utan ett komplement, som kan hjälpa till att hitta vägen.
Jag påmindes om mina fötter, att jag gärna trampar ner hälen för hårt och då kör fram underskänkeln en bit. Har jag ju hört förut, men fick lite tips som känns värdefulla för att hålla kvar känslan och göra rätt.
Jag ska tänka att jag har pärlor i skorna. Det blir inga pärlor alls vid tårna om jag gör som jag brukar. Så jag rullar några pärlor framåt genom att ändra vinkeln lite, och vips låg underskänkeln också bättre om.
Inga bilder blev det. Mörkt var det (men lyse förstås), Ella och jag red samtidigt, och Unni och Peppe var inte hemma. Så ingen tog några foton. Idag blir det alltså gamla bilder från andra träningar. Och i söndags var det nog inte så mycket att se. Men känslan var bra, så jag tror att det här gör vi om!
Jag har den boken. Inte här, dock. Om jag kommer ihåg det nästa gång jag är där jag tror boken är så ska jag leta efter den.
Jag hade aldrig tillfälle att riktigt omsätta metoden i praktiken, för jag red inte längre regelbundet i sammanhang som jag hade full kontroll över (svårt att tillämpa nya metoder i en ridlektion som helt kontrolleras av en ridlärare som inte tillämpar dem!) när jag fick boken, men boken tilltalade mig mycket. Så det låter väldigt intressant att få pröva att rida lektion med någon som undervisar så!
Sådana där tanketrick har man jättestor nytta av tycker jag. Jag tror nästan alla har nytta av hjälpen att få tanke och känsla att samarbeta bättre.