stuterikry.blogg.se

Fortfarande får många fjordhästägare svara på frågor som handlar om inte deras fjordhäst är ovanligt elegant. Fast den kanske inte alls är det, inte om man jämför med andra fjordhästar. Men den som frågar har då ofta minnesbilder av de fjordhästar som var vanliga för flera decennier sedan.

När fjordhästen på allvar etablerade sig i Sverige var de flesta fjordhästar betydligt tyngre än var de är idag. Både i Sverige och i andra länder (som det danska stoet ovan). Man ville möta dåtidens behov av en liten, stark häst för arbete i lantbruket och avlade under några decennier fram en grövre modell.

Tidigare hade fjordhästen varit mer elegant, en smidig häst som kunde klara det mesta i den krävande terrängen på det norska Vestlandet. I lantbruket, för klövjning, körning och ridning. Det var den typen som man sedan gick tillbaka till.

Så det handlade inte om att "göra om" fjordhästen. Det handlade om att hitta det rastypiska och ursprungliga, i alla fall till en del.

Det skedde inte utan diskussioner, och det tog förstås ett tag. Så ska det nog vara. Och framför allt ska det finnas en variation, för det är bra och nödvändigt.

När man gick tillbaka till ursprunget handlade det om hästens modell och typ. Däremot har det, så vitt jag vet, aldrig varit aktuellt att öppna upp för den variation i färg och tecken som faktiskt också fanns hos den ursprungliga fjordhästen. Det har jag skrivit om bland annat här: https://stuterikry.blogg.se/2015/march/svarta-fjordhastar.html

Rimfakse-striden gjorde frågan polariserad och i strävan att minimera inslaget av andra raser blev reglerna striktare för färg och tecken. Det blev bara blacka hästar kvar, och synen på vilka vita tecken som accepteras har blivit strängare och strängare. Nu godkänns inga hingstar med något vitt alls, och ston kan i Sverige inte få diplom, men kan stambokföras och användas i avel.

Men om man läser i de tidiga stamböckerna hittar man som sagt många äkta fjordhästar i olika färger. Bruna, svarta och fuxar, men också skäckar och skimlar. Även olika varianter av vita tecken. Jag lägger med några bilder på sådana hästar, och även deras text i den gamla norska fjordstamboken.

Jag tror inte det någonsin blir aktuellt att återskapa fjordhästar som är skäckar eller skimlar, för det skulle ju kräva att det korsas in. Jag ser inga behov av det. Fjordhästen kan få vara bara black, även om det inte speglar hela ursprunget.

Däremot tänker jag allt oftare på att det skulle finnas fördelar med en mer tolerant syn på hur mycket vitt som accepteras. Fjordhästar har bra hud och de få fjordhästar som jag sett med vita tecken på benen har inte drabbats av mugg eller andra problem.

Att tillåta vita tecken skulle bredda möjligheterna att hålla en låg inavelsgrad och samtidigt fokusera aveln på viktigare egenskaper som hållbarhet och brukbarhet samt en god typ. Man skulle kunna göra det med gott samvete och faktiskt kunna säga att det är ursprungliga egenskaper hos fjordhäst.

Det är också intressant att spana på måtten från den tiden. Brunblackskäcken är bara 129 cm i mankhöjd, medan den sista bilden med text beskriver en hingst på 145 cm som "Stor, nokså typisk, dog noget höibent". Som sagt - det finns mycket att läsa och begrunda.