Någon gång ibland
Jo, det är väl bara att erkänna; träningen av Hassle blir lite sporadisk. Någon gång ibland, skulle man kunna säga.
Varje dag kliar jag lite på honom, och jag känner att vi börjar känna varandra på ett helt annat sätt nu. Vi vet var vi har varandra, och det fungerar bra. Han gnäggar på mig när han ser mig och hoppas på något kul.
Jag började med att rida rätt snart efter han kommit, men det blev bara några gånger innan det blir isigt och hårt. Halt och hårt är inget bra underlag för inridning av oskodd häst, så vi pausade ridningen.
Lite då och då blev det körning istället. Både att köra kälke på åkern och tömköra på banan eller ut en sväng har vi hunnit med. Härligt!
Men förra helgen kom våren blåsande i en väldig fart. Isen försvann från banan, till största delen, redan till söndagen.
Så då passade jag på att sadla Hassle och rida en liten stund igen. Nu vågade vi oss på en hel del arbete i trav. Han är ännu lite osäker på vad skänkeln betyder, men jag tror han börjar ha en idé. Han var helt OK med sidepull, men jag har lite svårare att vänja mig. Tycker det blir lite stumt om man inte ser upp.
Så igår provade vi tredelat bett och remontgrimma. Och det gav mersmak att rida, för han är snäll och samarbetsvillig. Allt han lärt från körningen tar han med sig, och står stilla perfekt. Skrittar och travar snällt också, även om jag skulle vilja ha honom lite rakare. Han vill gärna gå lite högerställd, så där har vi något att jobba med. Funderar en del på vad det beror på, men har inte hittat orsaken än. Men tycker känslan var bättre igår än förra helgen.
Det lär nog bli lite sporadisk träning även framöver, för det är vad jag hinner just nu. Men å andra sidan kanske det blir en precis lagom grund, som vi sedan kan fortsätta från efter betäckningssäsongen.
