stuterikry.blogg.se

"Ett långt sommarlov för äldre hästar". Jag satt och bläddrade i tidningen som jag fick från Beridna högvakten. Jag är stödjande medlem för högvakten, för jag tycker att det är ett fint kulturarv, värt att bevara. Då får man också en påkostad tidning från dem, och det är inte det viktigaste för mig, men jag började läsa lite i den.

På mittuppslaget stannade jag till och läste berättelsen om hur högvaktens hästar efter avslutad tjänst får flytta till Svenska hästhem, som är en stiftelse med ändamålet att "bidra till att hästhållningen/djurhållningen i Sverige förbättras vad gäller omsorg och omvårdnad av äldre djur". De tar emot hästarna och dessa får enligt artikeln gå i stora hagar och motioneras regelbundet även när de inte längre är ridbara.

 

Det låter ju fint, och jag har inte skäl att tro att det inte skulle vara en fin tillvaro där för dessa gamla hästar. Det står inget om vad som händer när livet inte längre är bra, men jag hoppas och tror att de tar ansvar även för det tunga beslutet. Artikeln avslutas med citatet: "Jag vill få människor att få upp ögonen för att djur inte behöver vara värdelösa bara för att de är gamla och kanske inte kan hoppas eller ens ridas längre." Tidigare står det "Så länge de kan få ett bra hagliv är de välkomna till mig."

 

Men trots att så mycket låter så bra och fint blir jag bekymrad när jag läser detta. Inte för just dessa hästar, utan mer allmänt. I detta fall verkar finnas gott om pengar från lyckad affärsverksamhet, så det finns nog en stabil grund efter vad jag kan läsa mig till.

Även om vi alla hoppas att våra älskade djur ska få leva i evighet, och även om vi unnar dem ett långt skönt pensionärsliv, så kommer ju den dagen när livet inte längre är bra. Den dagen som vi som djurägare måste ta vårt tunga och viktiga ansvar och ta beslutet om att det är dags för avlivning.

Lite för ofta ser jag annonser om gamla hästar med diverse krämpor och där man har anledning att fundera på hur livskvaliteten är. En del verkar tro att någon annan ska vilja betala för det fina pensionärslivet för din gamla trotjänare, andra kanske bara vill komma undan det svåra beslutet. De duckar för sanningen och lägger hästens liv och välfärd i någon annans händer. Ibland går det inte alls bra, för ibland är det då hästen som får betala priset. Det har jag skrivit om förr: https://stuterikry.blogg.se/2017/january/sviker-du-din-gamla-hast.html

 

Jag har också varit tydlig med att det inte är ålder mätt i år som avgör när det är dags. Det finns hästar som fungerar och mår bra länge. Som vår gamla Zison: https://stuterikry.blogg.se/2017/october/salja-sin-gamla-ponny.html

Så även om det kanske blir så bra som man kan hoppas för högvaktshästarna, så önskar jag att de skulle våga skriva lite tydligare om även denna del. Främst för att hjälpa alla andra vanliga hästägare och hästar.

 

Men när jag bläddrar vidare till nästa sida ser jag att hästen Musketör, som gått i pension från Högvakten, har tilldelats utmärkelsen ställföreträdande arméchefens coin, en utmärkelse som normalt sett bara delas ut till människor. Det är ju fint att man hyllar en häst för sin insats, men jag skulle hellre läsa om hur de har arbetat för att förbättra hästhållningen och djurvälfärden för sina hästar under hela deras liv. Och då även hur de tar ansvar för att i tid avsluta deras liv på ett humant sätt när det är dags.