En vanlig vardag
Tack för all fin återkoppling om bloggen! Många har skrivit att de uppskattar just det som är grundtemat, nämligen att jag utgår från min vardag och hittar ämnen och inspiration där. Delar bilder och berättelser från vardagen. Det känns bra, även om jag kanske också kan känna mig lite förvånad.
För hur spännande är alla dessa vanliga gråa dagar? Det har det ju dessutom varit onödigt gott om periodvis. Gråa vardagar utan att solen syns till bakom molnen.
Eller så är frågan fel ställd. För vad är då en vanlig dag? En vanlig vardag finns den? Eller bjuder alla dagar på sina överraskningar, både bra och dåliga. Kanske räcker det att fånga Hassles blick när man precis suttit upp på Aska för att det ska vara så mycket mer än en vanlig dag. Eller det kanske är vanligt?
En klassiker är det att man ska fånga dagen, Carpe diem. Låter fint. Och svårt. Speciellt när man som bäst behöver det. Då är det svårt.
Men det blir lättare när man får gå ut och bara vara. Om man bara stannar upp en kort stund så finns det alltid något att bli glad för, eller förundras över. Som att katten Plupp alltid kastar sig omkull var som helst när han vill vara social. Som precis nedanför Askas ben när vi ska ut och rida. På jordiga marken, den vita katten...
Att få sällskap på ridturen är också fint. Peppe hade tänkt cykla och tog på hjälmen, men växeln kärvade, så han gick istället. Och blev för varm... Så Aska fick träna på att vänta medan han lättade på kläderna, eller bara för att vi var för snabba ibland. Bara detta att kunna rida ut i dagsljus under julledigheten är något att vara tacksam för, även om det är gråväder.
När Fägre sprutar vatten utanför baljan kanske man inte blir så glad genast. Men man måste ju skratta åt trollungen ändå.... Och det är ännu gott med en slurk mjölk från mamma, även om han mest busar runt i hagen med Aska och Brimi. När han sedan vilar i ligghallen ihop med Brimi är de ju för rara. Så mysigt de har det!
Det är fler som vilar gott i ligghallen - det kan man se på all halm på ryggen när Aska kommer in för ridning. Ett gott tecken, tänker jag.
Hennes bror ser också till att ha ren halm att vila på, genom att lägga all gödsel i en hög. Som hingstar brukar. Smidigt att mocka då!
Och ibland tittar solen fram och både Aska och jag njuter och låter tankarna flyga. Vanliga dagar är rätt bra, trots allt. Och även om jullovet nu är över, så går vi mot ljusare tider, en dag i taget, mest vanliga dagar.
