Vi har inte bråttom
Även om Hassle är åtta år så tänker jag att inridningen ska få gå i lagom takt. Vi har inte bråttom. Eller som min morfar brukade säga "Det syns hur det blev, men inte hur lång tid det tog". Jobbigt att höra för en otålig person, men visst hade han rätt. Och jag förstår det nog lite bättre och bättre ju äldre jag själv blir. Fort och fel är inget att önska, och speciellt inte ihop med hästar.
Så när han var riden två korta pass på ridbanan, och hade fixat det utmärkt, tänkte jag att han behövde omväxling, men på ett enkelt sätt. Jag hade först tänkt skritta ut en runda, men påminde mig om att han är mer van vid körning, så kanske skulle jag visa honom omgivningarna så istället.
Det blev tömkörningsgjorden igen, och när vi klev ut ur stallet stod hela nyfikna gänget vid grinden och spanade. Aska hade redan sagt att det var orättvist att jag tog fel häst, och nu hade hon fått med sig hela supporterskaran. Men Hassle är väluppfostrad, så han stod som ett ljus. Kostade på sig ett litet humrande med näsborrarna, men inget mera. Jag fixade tömmarna och så gick vi.
Vi tog vägen över berget, och han klev på med raska steg. När jag gjorde halt längs upp stod han som gjuten, och han fick beröm och lite godis innan vi fortsatte. Nästa halt fick han stå länge, och jag gav honom godis två gånger - han ska inte veta hur länge han måste veta. Han kan detta perfekt, men lika bra att vara rädd om det.
Han är lydig och uppmärksam att tömköra, och vi fick en fin tur. Inte jättelång, men tillräckligt för att vi skulle bli lite varma i energisk skritt. Mot slutet minskade han takten lite, men längde ut stegen minst en decimeter, så jag fick gå lika fort ändå. Fin motion!
När vi hade ett par hundra meter kvar kom frustningen. Belåtet sänkte han huvudet lite och frustade härligt. Ungefär samtidigt slutade han dra svansen lite åt vänster, som han verkar göra när han spänner sig lite. Den tjocka härliga svansen började gunga så fint. Ett bra kvitto på avslappning, och en fin avrundning av turen.Alla stod vi staketet och spanade på oss när vi kom tillbaka, förstås. Men vi gick in i stallet och borstade av, och jag kände mig nöjd med dagens pass. En annan dag kan vi rida samma sväng.
