Anovulatorisk follikel
När jag såg SörFin i höstas visste jag att jag ville ha ett föl med honom och Aska. Jag tänkte att han också kunde passa Finja fint. Jag fick inte köpa honom, som jag frågade om, men jag fick ju låna honom, och det var nästan lika bra.
När han kom var Aska brunstig, och hon blev den första han betäckte. Vilken drömstart!
Jag trodde hon var i sluttampen av brunst, men när jag tog henne ur SörFins hage för att hon hade blivit halt (antagligen efter vrickning i samband med att hon drog av en sko), så var hon ännu brunstig. Hon fortsatte att se brunstig ut och hade brunstslem ett bra tag till. Konstigt, men det fick vara så. Hennes uppdrag då var att bli frisk först.
Men när hon visade brunst knappt två veckor efter SörFins ankomst så släppte jag tillbaka henne. Hon visade starka brunsttecken och han besteg henne nästan direkt. Men jag blev konfunderad av att han inte skaftade ut. Jag hade ju sett honom betäcka bra innan. Nu visade han inga tecken på att betäcka.
Jag vet inte om han betäckte senare, men dagen efter tog jag bort henne därifrån igen, för hon haltade mera, efter ha varit nästan bra innan. Dumt kändes det...
Och sedan fortsatte hon att sätta myror i huvudet på mig. Hon stod inte vid staketet och kissade, som då jag släppte tillbaka henne. Men hon hade brunstslem ibland, av och till.
Jag undersökte henne vid ett par tillfällen med några dagars mellanrum. Hon var inte dräktig, men såg ut att vara på väg i brunst. Trodde jag första gången... Andra gången började jag förstå.
Hon hade en äggblåsa som hakat upp sig, och som inte gick till ägglossning. Det heter anovulatorisk follikel, och är inte speciellt vanligt. Tur det, för det finns ingen enkel behandling. Många svarar inte alls på behandling, och så var det med ett ston som var på besök här för många år sedan. Förr eller senare går det över av sig själv, men det kan ju vara höst då...
En del brunstar inte alls, eller som Aska som brunstar av och till och hur som helst. Efter att ha diskuterat med klok och erfaren kollega bestämde jag mig för att i alla fall testa att behandla, när det gått så lång tid att jag visste att hon säkert inte var dräktig. Hon fick låg dos av samma medicin som man ger vid kvarstående gulkropp (som är mycket vanligare och har bra prognos).
Nästa dag brunstade hon tydligt. Vi provade att betäcka för hand - vad fanns att förlora? Då hade vi ju koll och riskerade inte springa upp hältan igen, som åter var nästan bra.
SörFin dansade ut, snäll och stilig. Hon kissade och kissade, och ställde upp sig, och han besteg. Men igen skaftade han inte ut, och efter en stund var han mer intresserad av att beta.
Samma sak upprepades nästa dag. Han gillade att snacka med henne och hoppade upp en gång, men inte mer. Hon såg väldigt brunstig ut, men antagligen var lukten fel. Hingstar vet så väl om det är ägglossning på gång.
Så superfrustrerande för oss, men inte mycket mer att göra. Det såg så lovande ut med sto i sina bästa år och fin start, men det är inte alltid det blir som man hoppas. Och visst diskuterade vi om SörFin hade rätt eller om han av någon anledning inte hade lust alls...
Jag hade väl typ gett upp om Aska (men inte om SörFin, för allt har sett bra ut i hagen med hans ston), när vi provade i fredags igen. Aska var minst lika brunstig som de båda tidigare gångerna. Och nu var SörFin annorlunda. Efter en stund betäckte han henne!
Och igår kväll hittade jag de båda trånande på varsin sida av staketet (och med en väg mellan) och alla andra hästar långt bort i varsin hage. Vi var på väg för att hämta Aska för en sista betäckning, och det kändes ju verkligen som rätt tid. Betäckningen gick riktigt bra, så det var något helt annat än uppgivenheten några dagar tidigare.
Nu återstår att se vad resultatet blir. Chanserna är väl inte optimala, men finns helt klart. Tänk om vi kunde få två föl efter SörFin nästa år! Eller i varje fall ett... Det vore roligt! Håll nu alla tummar!
