Äntligen igen!
Äntligen är Aska och jag så smått igång igen med ridningen! Vi är lika glada båda två. Hon kommer susande i hagen när jag har grimman med mig, och hon kan till och med knöla sig förbi Finja om det skulle behövas. Hon är min once-in-a-lifetime-häst.
Vi red senaste dressyrträningen den 27 april. Massor av inspiration om att träna mer fanns då, och jag hade strax innan ridit flera digitala dressyrtävlingar, som det kom resultat från under maj. Men då hade Aska vrickat sig och det gick inte att träna vidare på det som jag fick med mig i kommentarerna.
Det tog längre tid att läka ut än jag hade hoppats, men det fick förstås ta sin tid. Sakta men säkert blev hon bättre. Mer än en gång trodde vi hon var bra, men när vi kollade noga så fanns det en markering kvar.
När jag red ut i mitten av juni kändes hon äntligen bra. Även i trav var hon helt ren på rakt spår. Jag kollade inte på volt, utan åkte bort på kurs hela veckan. När jag kom hem red jag ut igen och det kändes minst lika bra. En kort tur med bara lite trav blev det då med.
Även veckan efter var intensiv på jobbet, så hon fick ledigt i veckan innan midsommar med. Onödigt tyckte Aska, som var väldigt nöjd när vi skrittade ut en sväng på midsommarafton. Det blev både trav och galopp på en kort men härlig runda, där jag njöt av brudtistelns prakt och skickade en tanke till min far. Han älskade brudtistel, eller brudborste, och han skulle ha fyllt 91 dagen innan, men dog för drygt ett år sedan. I sådana stunder finns han ändå nära på något vis.
På midsommardagen var Zizou med mig när jag byggde upp några WE-hinder. Sedan hämtade jag Aska för ett kort pass på banan - det första på två månader. Äntligen - sa vi båda!
Hon var superfokuserad och duktig. Som alltid vid vila så tappar man lite muskler (kanske mest jag?), men för övrigt är de nästan bättre än när man slutade.
Jag nöjde mig efter ett ganska kort pass. Allt hade gått riktigt bra, utom första försöket på grinden med öppningen till höger. Till vänster gick strålande, och till höger anses ju svårare, och det belv totalt baklås där. Vi höll på att riva alltihop, men pausade och återställde allt (från hästryggen!), skrittade ett varv och ryggade sedan bredvid grinden (alltså parallellt med där vi borde rygga). Sedan gjorde vi om det, och hon gjorde det lysande och till och med ryggade på tygeln och kontrollerat lagom. Wow!
Så nu ska jag försöka låta bli att bli för ivrig. Hon känns mjuk och helt regelbunden, och nu ska jag bara vara rädd om henne och träna lagom så är vi nog snart på g igen. Vi red ut i söndags och sedan har hon varit ledig ett par dagar (onödigt, hälsar hon!). Träningarna har sommaruppehåll, men jag hoppas kunna boka en digital träning när vi är redo för det. Härligt känns det, och som sagt äntligen!
