Fornborgen i Lommaryd
På midsommarafton var bara Peppe och jag hemma. Alla ungdomar var i Dalarna på släktbesök, och vi kände inte för att besöka ett vanligt midsommarfirande. Dessutom var det ju en hel del begränsningar med tanke på pandemin, så vi valde bort att köa för att vara bland de hundra första.
Vi bestämde oss för att göra en utflykt i trakten. Först åkte vi för att spana in gravfältet i Hullaryd, som vi sett skylten till, men som vi inte undersökt närmare. Det var väl helt OK, men kanske inte så superspännande att se de små kullarna i skogen. Hade det inte varit för att mängder av mygg verkade gilla stället så hade vi kanske stannat längre, men vi lastade in Zizou i bilen igen och for vidare.
Nästa mål var fornborgen i Lommaryd. Jag hade hittat några rader om den när jag sökte mer info om gravfältet i Hullaryd, och blev nyfiken. Men jag hade läst dåligt, för när jag körde ut från gravfältet tänkte jag svänga mot Lommaryds kyrka. Peppe hade som tur var kartan uppe och vi for en bit norrut från Hullaryd. Du kan läsa mer här om du vill veta plats mm: https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/49fc9ec9-2fe9-427d-b964-718d4cd7eebf
Det fanns ingen parkering, men vi lyckades stanna vid kanten av ett fält och såg en pil om fornborg som skulle finnas några hundra meter bort. Vi kom i shorts och det var gott om vegetation där pilen stod. Där var det nära att Peppe gav upp, speciellt som han såg berget resa sig högt en bit längre fram.
Men jag traskade mot berget i några hjulspår och hittade en markering på en pinne, och lite längre fram en till. Jag hittade fina växter och var glad att kameran var med. Till och med årstidens märkesblomma slåttergubbe fann vi! Vi plockade ingen midsommarbukett, men fick med många sorter på bild i kameran.
Jag hörde hur det knakade längre fram i skogen, och fick sedan syn på en älgko med två kalvar. Någon bild blev det inte, men vi tittade medan de travade bortåt. De hade inte svårt att ta sig fram.
Vi fick kliva över nedfallna träd, och Zizou fick bra utmaningar att ta sig fram. Han strävade på bra ända tills vi kom till en trappa. Då bar vi upp honom, för då hade vi fått hopp om att kunna hitta fram.
Och visst var det värt mödan! Vilken utsikt och vilka fantasier man fick om gångna tider! En liten stuga med en gästbok fanns det och en naturlig scen som fått några enkla träbänkar uppbyggda. Här finns möjligheter för den som orkar klättra upp!
Att kika över Noen och ner mot Degla och se svanarna simma på sjön - det var ett fint sätt att fira midsommar. Vi traskade neråt igen när regnet började stänka, och rullade sedan en annan väg hem och njöt av det fantastiska landskapet i vår närhet. Här kan vi gärna göra fler sommarutflykter för det finns mer att upptäcka!
